Pinku

Asfint med rosa hår. Jag vill ha!

Hjärtstillestånd

My heart just stopped

:)

Tomorrow London will be calling me

This is so me

att det bara skriker om det, jag vill ha!

Mot jobbet

Har jobbat kväll varenda dag den här veckan förutom torsdag då jag hade min spanskalektion.
Förstod att jag skulle vara trött idag, men pga den dåliga sömnen känns det mer som att jag har blivit sjuk än att jag är så där vanligt trött. Men men en dag närmare London nu. Jag längtar som en tok!! Shoppa shoppa shoppa whop whop whop!

sömnbrist

Somnade runt 01.00 fastän jag höll på att somna på bussen hem igår (21 tiden) vaknade ca. 04.00 och sen dess har jag inte kunnat somna om. Var skittrött där när jag vaknade men nu har jag lyckats "piggna till" försöker desperat att kunna somna om men det går inte, trots att jag är trött. Vill inte komma till jobbet kl15 och bara ha sovit typ 3 timmar, det funkar inte. Gud låt mig få lite sömn.

STANK!!!!

Jag måste bara få avsluta dagen med att fråga, innan jag dör av stanken, VARFÖR måste Bella ALLTID BAJSA innan vi ska gå och lägga oss. Jag avlider snart av den här odören.......... God help me!

Like an angel

Riding my bike to where?

Pluggade klart min spanska i förmiddags till kvällens kurs. Längtar väl inte direkt till att ta mig in till lektionen, men jag var ju sjuk förra torsdagen så. Är trött eftersom jag jobbat varenda kväll den här veckan hade gärna varit hemma hela långa dagen idag, ska jobba imorgon kväll också, men men vad ska jag göra ska inte klaga. Hade bara önskat att jag hade fått mer tid för att plugga till kvälls lektion eftersom att jag dessutom pluggade på fel del som vi tydligen haft förra veckan. Så det var bara sitta och göra tre kapitel igår morse och idag. Puh. Vet inte hur mycket som sitter men men. Spanska är kul för nu förstår jag det mer när jag har boken men jag är fortfarande skeptisk till lektionerna, undervisningen. Får se vad jag tycker om kvällens, är den lika "flummig" som sist så kanske jag inte går på varenda utan satsar på att plugga hemma på egen hand inför proven.

Måste också påpeka att jag drack en celsius innan pwn idag, kändes bra under promenaden dock blev jag jävligt kissnödig och nu är jag helt skakig och ur-trött (har varit det i över 1 timme nu). What to do, what to do? Är jag fortfarande skakig innan jag ska ta bussen till skolan vill jag inte åka in. Det känns liksom som att jag nästan ska ramla ihop när jag rör på mig. Kände lite så på jobbet igår. Usch då var jag trött.

Förresten, värsta dåliga dagen på jobbet igår - slog huvudet med full fart i ett köksskåp och "stukade" fingret mot en stol (fingret är fortfarande lite fucked up). Suck

Supporterträffen

Nu till gårdagen i Stockholm. Jag var ASnervös på tåget. Visste inte vad jag skulle tycka och tänka men försökte se positivt på det. När jag klev av tåget på Stockholms central kände jag nästan hur bena skakade, bokstavligen skakade så jag försökte gå mer bestämt. Jag skulle möta de vid ringen, Pawel och hans kompis Alexandros. Jag såg de på långt håll och vinkade (som jag typ bestämt att jag skulle göra med ett stort leende) men de såg mig såklart inte, fail.. Hur som helst vi hälsade på varandra, jag och Pawel kunde inte fatta att de gått typ fem år sen vi sågs sist. Han ser fortfarande likadana ut för mig, typ Darin. För mig känns Pawel som en gammal barndomsvän, och jag kände mig genast trygg i bådas sällskap. Alexandros var ASskön verkligen! Han fick mig att skratta hela tiden med sina dumma skämt. Vi tog TUNNELBANAN till Gamla Stan! Kan ni fatta! Man kan ju faktiskt GÅ till Gamla Stan från centralen, eller hur Malin? Det är ju faktiskt inte alls långt. Men jag fick låna Pawels tunnelbanekort och vi tog tunnelbanan till Gamla Stan (som ni nog redan förstått). Ingen av oss visste var den här puben låg och de visste först inte heller riktigt vilken tunnelbana vi skulle ta. Hela situationen var väldigt rolig. Det visade sig sen att puben vi skulle till låg precis granne med vandrarhemmet jag och Malin bodde på när vi var på våra Stockholms konserter nu i somras. Nostalgiska minnen. På puben skulle vi möta Alexandros kusin. Aböjj! Heeello! That's all Im saying. F-A-N va snygg han var! Värsta fina bruna ögonen, skitfint ansikte såg mer spansk än grekisk ut. Men han var förlovad. Fail. I sättet påminde han mycket om min kusin, vilket var lustigt. Jag beställde som vanligt VATTEN, hehe, Pawel gav mig en konstig blick men tvingade mig inte att beställa något annat. Matchen skulle typ börja om en timme och det var knögfullt på puben. De hade riggat upp en stor vit duk men där visades typ irländsk fotboll (observera att detta var en IRLÄNDSK pub). Alexandros började tvivla på att Manchester United matchen vi kommit för att se verkligen skulle visas här uppe, så vi gick ner en trappa där det var skit litet (först) men när vi fortsatte gå längre in så blev det lite större och där var det fullt med mindre platt tv-apparater. Det var här United matchen skulle hållas. Vi åt mat, världens jävla hamburgare, ingen visste hur vi skulle få i oss den där, stor som ett hus. Pawel hade beställt en öl men bekände att han inte gillade öl, Alexandros kontrade med att han lärt sig tycka om öl och vi kom överens om att fotboll och öl hör ihop.
Sen var Alexandros tvungen att fråga den ultimata frågan, om jag var svensk.
"Ja det skulle inte vara konstigt om du var halv i alla fall, det skulle inte förvåna mig."
Vi pratade lite om för och nackdelarna med att se svensk respektive inte svensk ut, speciellt när man åker utomlands som tjej.
Innan matchen försökte Pawel förklara hur en offside funkar. Men det spelar ingen roll hur många gånger någon berättar jag fattar ändå inte eller snarare jag kan inte urskilja en offside när de spelar live. Jag vet att det har något med linjen att göra.
Fan va lat jag är, jag orkar inte skriva mer, bara för att jag ska vara så detaljerad!
Manchester United ledde med 3-0 mot Fernando Torres Chelsea men sen gjorde ovannämnd mål precis när andra halvlek satte igång. Vi skyllde målet på Alexandros eftersom han gått på toa precis när målet gjorts. Så hädanefter fick han inte gå på toa något mer under andra halvlek. United vann matchen med 3-1. Ni skulle förresten ha hört allas VRÅL varenda gång det blev mål (för United) eller när Chelsea gjorde bort sig. Jag tyckte verkligen synd om Torres när de buade åt honom, han är ändå en La Roja (=tillhör det spanska landslaget)!
Vi vann inga matchbiljetter som man hade kunnat vinna när man stod på listan över folk som anmält sig till det här eventet. Efter det så tog vi tunnelbanan till centralen där vi skildes åt.
Pawel lärde mig hur killar fungerar, efter att de slagit varandra på rumpan x antal gånger.
Allt som allt var det en riktigt trevlig kväll! Och vi bestämde att vi ska ses igen. Jag saknar redan de där två pajaserna.

Nu vill jag att den här veckan ska gå fort så att jag får åka till ENGLAND!!!

Nattens dröm

Okej innan jag skriver om gårdagen måste jag få berätta om nattens dröm som jag drömde i två partier. Det var en blanding av stress, lite skräck och typ Clive Owen filmen Children of Men. Jag har skrivit ner det jag minns av drömmen såhär:

Jag skulle föda på kliniken. Det hade bestämts. Allt var kliniskt rent och vitt. Under mesta delen av graviditeten låg jag inne på kliniken. Det var viktigt sa de. Jag hade nyss fyllt 20. Det här var mitt första barn. Det var en insemination, som den här kliniken hade gjort. Jag visste inte vem mitt barns far var. De ville inte säga.

Sköterskan kom in med en gul pärm i famnen. Hon måste ha sett att jag tittade på den länge för hon sa:
”Utan den här kan du inte veta hur du ska sköta Noella. Den är livsviktig för hennes.”

Hon lyfte upp Noella ur sin kuvös vid dörren och gav henne till mig. Hon bad mig att amma henne, medan som antecknade hon något i pärmen.

Jag födde barnet, en flicka, den vackraste skapelsen jag någonsin sett. Hon hade stora ögon, olivfärgad hud och brunt hår. De bad oss stanna och jag såg inget fel i det. Min mamma och lillebror kom och hälsade på några timmar efter att flickan fötts, jag döpte henne till Noella. Dagar blev veckor, vi skulle fortfarande stanna och jag hade fortfarande dropp i min högra arm. På något sätt kände jag att vi skulle bli fast här för alltid, att de skulle ta Noella ifrån mig. Att jag var deras försöksdjur. Noella kändes annorlunda, deras anteckningar i den gula pärmen fick mina tankar att rusa. Därför tog jag beslutet, jag kunde inte vara kvar här – som en fånge.

Jag reste mig upp ur sängen, fortfarande klädd i det vita sjukhusnattlinnet. Jag mindes att kläderna jag kommit i för mer än ett halvår sen fortfarande borde ligga i garderoben bredvid sängen vilket de också gjorde. Jag klädde på mig i jeansen och den 70-tals stickade tjocktröjan mormor köpt till mig och gick mot Noellas kuvös. Hon vaknade när jag la mina händer under henne. Våra blickar möttes men hon sa inte ett ljud. Jag förde henne mot mitt bröst, höll henne hårt. Hon hade en vit body på sig, det var allt. Jag visste inte ens om det var kallt ute vi hade inget fönster i vårat rum. Jag hoppades att hon skulle slippa frysa. Jag kikade ut genom dörren för att se om det stod någon i korridoren men allt var dött. Jag var tvungen att svänga höger från mitt rum och sen springa en bra bit genom den enkelriktade korridoren för att komma till det stora fönstret. Mitt hjärta har aldrig bankat så hårt som det gjorde under den färden. Jag sprang förbi ett rummet där dörren stod öppen. En kvinna satt och matade föräldralösa kattungar. Hon sneglade åt mig men satt kvar. Om någon såg mig nu, då fick det bli så, jag kunde inte stanna här, jag sville hem, hem till min familj. Fönstret närmade sig fortare och fortare, jag höll Noella i ett fastare grepp. Kände hennes små, lätta andetag mot min hals. Jag ville inte ge upp.

Vi var ungefär sex meter ovanför marken. Hoppade jag skulle jag utan tvekan ta död på oss båda två. Korridoren vek av till vänster så jag fortsatte längs med den. Snart kom jag till ett annat fönster, nedanför det fanns en balkong och under den (balkongen) ytterligare en balkong. Jag fick ta den här chansen. Jag öppnade fönstret på vid gavel och klättrade ut. Det gällde att ingen på de andra våningarna fick syn på mig under klättringen. Jag ville fortfarande inte ge upp så jag tog steget som förhoppningsvis skulle rädda oss från den här platsen. Jag lyckades landa med båda fötterna på den närmsta balkongen, sen den andra utan problem. För att komma ned på marken tog jag stöd av en cykel som stod parkerad nedanför den lägsta balkongen.

Det var sommar ute, jag kände gräset under mina bara fötter solen slog mig i ansiktet. Jag sprang så fort jag kunde, såg mig inte om, hörde inte i fall de skrek efter mig. Allt jag kunde tänka på var att få oss i säkerhet. Senare slog det mig, pärmen, den livsviktiga pärmen.

Vi kom in till stan. Jag kom på att jag fortfarande hade kanylen till droppet nedkörd i min höger arm så jag slet av mig den. På något sett förde det mig närmare friheten. Jag mindes inte staden som den såg ut nu. Så många olika förändringar. Jag sprang in i en affär som jag hade för mig skulle leda till andra sidan som jag behövde ta mig till men det fanns ingen ”väg” mellan butikerna. Alla butikerna satt ihop med varandra.

”Behöver de hjälp?” Frågade en stor man med indiskt utseende. Jag skakade på huvudet, höll Noella närmare mig så att ingen skulle se henne. Tänk om de visste att vi var rymlingar. De kunde ringa kliniken och tala om för de vart vi var. De skulle komma och hämta oss, de skulle ta Noella ifrån mig. Jag sprang ut från affären igen jag måste hitta vägen hem. Jag hörde ett konstigt ljud ovanför mig, jag tittade upp. De hade byggt en böjd bro över butikerna och det konstiga ljudet jag hört kom från ett tåg som just passerade bron. Jag hade ingen telefon att ringa min mamma med och telefonautomaterna var sedan länge borta – den nya tekniken var här för att stanna.

Jag hade tagit med mina vänner för att de skulle hjälpa mig att hitta pärmen. Jag hade oroat mig över den länge, att jag nog inte kunde ta hand om Noella utan den.

När vi bläddrade i den gula pärmen upptäckte vi att allt sköterskorna sagt om den var en lögn, det fanns inget livsnödvändigt i den, jag skulle kunna ta hand om Noella utan den där pärmen. Den innehöll mest tomma ark eller några spalter med siffror på, PH-värden, och vilket klockslag jag ammat henne tillsammans med mängden jag ammat vid det specifika klockslaget. När vi upptäckt att pärmen inte var av värde måste vi ta oss ut från huset igen, utan att bli sedda, precis som den gången jag rymt med Noella i famnen. Vi rusade, genom gångar. Vi kom till ett trapp-parti i betong, som ser ut att tillhöra en del av en lagerlokal. Jag minde den här trappan från förr. Men mina vänner hade redan sprungit upp i trappan över mig, jag kunde inte ropa på de eftersom jag visste att vi var förföljda så istället tog jag min chans och sprang nerför den smala trappan som jag visste skulle leda ut till baksidan av huset. Jag visste inte vad som skulle hända med de men jag kunde inte offra mig hur ont det än gjorde att tänka på.

Sprang i mörkret, försökte ta mig från huset. Försökte att inte bli sedd, men jag visste inte vem som tillhörde deras folk och vem som inte gjorde det. Sprang genom en Bollywood festival, de skulle snart visa något på en stor vit duk som de riggat upp. Kände pulsen, hjärtats slag öka. Jag visste inte visste inte vägen hem, det var som att jag fått minnesförlust och glömt bort den. Jag behövde hjälp från någon som visste. Av någon anledning kände jag efter vid höften, jag hade min mobil nedstucken innan för tightsen. Jag mindes aldrig att jag lagt den där. Visste inte om jag skulle våga använda den. Jag tittade på ”(en kille som hjälpte mig, som jag hittade under den här flykten)”, hans ögon såg oroade ut. Medveten om att de kunde avlyssna min mobil slog jag in min mammas mobilnummer och väntade. Signalerna gick fram, efter den tredje svarade min mamma i andra änden.

”De har varit här.”
Jag hörde att hennes röst inte lät som den brukar. Den var sluddrig och svag, lite trött.
”De har givit mig spruta efter spruta i armen. Han var här.”
Jag började nästan gråta. De hade gjort min mamma illa för att komma åt mig.

(Jag minns hennes röst så väl från drömmen, det är hemskt, jag minns min egen panik. Det utspelade sig i Uppsala och de flesta som var med i drömmen har jag träffat på i mitt riktiga liv. Jag minns tydligt att min mamma och lillebror kom till den här kliniken och hälsade på mig och att jag hade Noella i min famn - som såg ut som värsta tattarungen.)

Cravings

Inte bara ombre hår ska jag ha, jag skulle också kunna döda för den här kappan! Från mitt favoritmärke Redopin. Ge till mig NU!

Imorgon blir det nördigt

Hemma från jobbet, fick sluta lite tidigare (shhh...) och med det så har jag avverkat halva helgen.
Imorgon ska jag till gamla stan i Stockholm, hänga med gamle Pawel (det var typ 6 år sen vi senast sågs och betedde oss som små barn) och nörda mig på en supporterträff för Manchester United på en irländsk pub. Nu är inte jag värsta nörden av Man U (Barca 4ever) men om det är någon engelsk fotboll jag ser på så är det Man U. Hela den här grejen var helt och hållet Pawels fina idé eftersom vi pratat om att ses nu i sommar men så har det inte blivit av, så kom han med detta förslag och jag känner mig "modig" som inte tackade nej till förslaget utan istället sa: Ja men detta måste vi göra! Va roligt! Jag måste förändra mig. And people! This is not a date! Jag skulle aldrig kunna se Pawel som annat än en mycket god vän, vi har haft mycket deep talk i våra unga dar och ja, trots att vi inte har setts mer än en gång så känner jag att de samtal vi haft har fått oss att bli nära vänner. Det ska bli kul att träffas och kul att vara fotbollsnördare tillsammans, det är bara han jag kan nörda mig med så varför inte?

Wish me luck, att jag typ inte spiller på mig själv, är urtöntig eller mega megablyg okej?
Det kommer kännas ASkonstigt att se honom när han möter upp mig på storstadens central, gud jag kommer få klimakteriesvettningar på tåget. Kära vänner, ni vet ju hur det är när jag ska göra vissa saker på egen hand, romantik eller ingen romantik, jag blir ju übernervös, som när jag ska börja i en ny klass till ex. jag DÖR nästan bokstavligen.

Ny design igen

Gjorde om designen igen, tyckte att den andra inte blev smakfull. Den nya är bättre, mer harmonisk.

Hur många lingon finns det i världen? - Det är en jävligt! svår fråga

Har sett filmen Hur många lingon finns det i världen och bestämt mig, om jag någonsin gifter mig med en nordisk man så blir det Sverrir Gudnanson eller i alla fall någon som är jäkligt lik. Jag kunde inte sluta stirra på honom under filmens gång och slås av hur snygg han är! Jag har nog alltid varit lite små kär i Sverrir (fan vilket fult namn måste jag erkänna) sen hans tid i filmen Festival från 2001 (åh hur många gånger kunde inte jag och Sanna se den i våra unga dar?) eller i långköraren Nya Tider? Eller varför inte som killen med riktigt ohipp frilla i Fröken Sverige? Eller varför inte som den nybakade polisen Pontus i polisuniform i de nya Wallander filmerna? (På tal om män i polisuniform, mums när jag och mamma satt på Donken idag kom det in ett gäng, man klagar inte förutom mamma som var orolig att de skulle upptäcka att ena lampan på bilen inte fungerar)

Nej det är fasiken Sverrir Gudnanson eller Joel Kinnaman som gäller, inget snack om saken.

Youtube länk från när Sverre gästade Morgonpasset i P3 för typ exakt 2 år sen, vilken härlig person han är, den där rösten ger mig rysningar.

Give me

I crave for this HAIR

True true true

Normal Girls’ Problems: Breaking up with their boyfriends

My Problem: Not being able to find a good stream for the match.

Bytt lite design

...i blöggen. Smarta fotbollsnördar förstår mitt koncept fortare än andra, kan jag tänka mig. Barca i all ära helt enkelt. Nu ska jag sova, har inte känt mig på topp igårkväll/idag illamående och trött, och så jag ska göra mitt bästa för att somna och INTE drömma om den där Karl som var ett otrevligt spöke/skugga som ja, våldförde sig på mig i drömmen. fy FAN, leave me alone.
Hoppas att jag får sova utan konstiga drömmar i natt.
Förresten, en update från/om flickebarnet som bara växer och väzxer. Bella använder numera min älskade IKEA-hund som snuttehund, så jag kallar IKEA-hunden numera för just "Snuttehunden", hon kanske saknar en mamma att snutta på trots att hon är gammal kattunge nu.

Speachless

Äntligen! In action

Javier Hernandez i Creus

Xavi är ju värsta kapet! Han är charmig, lugn, mogen, trevlig, snygg, gillar att jaga svamp, har skägg ibland, spelar för FCB, är snygg, bor i Katalonien, har en underbar katalansk röst, älskar sin familj, är snygg OCH äger en yacht... kan det bli så mycket bättre?

Do you SEE why I want to marry this man?


Nej nu måste jag äta frukost, börjar jobba kl. 07. idag

Xavi, the mushroom-hunter

Gorgeous girls kick ass

I love adidas

Ut och PW:a med nya träningsstället :D (trots tröttheten efter jobbet) så jäkla nöjd att jag äntligen har ett par träningstights och en vindjacka, som är snygga dessutom. Dock matchar inte skorna, vilket i-lands problem va?

Ögongodis

nej men hallöj! Ingen Gattuso under andra halvleken i Milan Lazio matchen, men en viss Antonio Nocerino. Välkommen till mitt harem.

(Åh ni håriga män i too good to be true melodin)

Jag lolar hårt på mig själv just nu, ta mig aldrig för seriöst när jag pratar om håriga män, ögon godis och så vidare plus.

God natt

Avslutar kvällen/dagen/möter natten med detta. Nu vill kroppen sova, Bellas kropp vill också sova. Så, see you later alligators.

Alessandro Nesta (habela, habela) mogna män är min stil va :P haha
Tjuren

Livet

Jag gråter för olyckan i Ryssland. När jag ser minnesceremonin på viasat hockey, direktsänt så blir det en annan sak. Plötsligt gör det ondare i hjärtat av att se bilderna på de döda spelarna uppradade på isen medan två andra lag ur samma liga minns sina döda kollegor, vänner, rivaler. Det tar mer att se alla människor som är involverade än när UNT skriver att Stefan Liv har dött. Det gör ont att se hur unga spelarna var. Tänk så lätt livet bara kan ryckas ifrån än, eller hur lätt det kan förstöras. Vi kommer aldrig tillbaka, det finns ingen återfödelse eller återuppståndelse som Jesus gjorde. Vi lever i nuet och måste börja göra det oftare, vi kan inte bara tänka på framtiden, vi kommer aldrig komma till framtiden för den finns alltid så långt bort.
Jag gråter med de sörjande spelarna som mist sina egna och jag tänker på ett dokument jag hittade på gamla datorn idag. Ett dagboks dokument från högstadietiden, jag klagade på skolan och längst ner hade jag skrivit att vi skulle åka och hälsa på farmor för hon är sjuk. Jag skulle köpa något fint till henne för att jag hade 150 spänn. Jag vill ha tillbaka farmor för hon var en av de finaste på jorden och när jag tänker på henne börjar jag gråta. Jag hälsade på mormor och morfar i Knivsta i helgen, och inte ovanligt nog tittade vi på gamla kort och så dök farmor upp och mormor sa: Jag saknar Dagmar så mycket, hon borde fått varit med längre. Och jag började nästan gråta när hon sa så. Jag kan knappt nämna farmor utan att börjar darra på läppen. Vi får inte tillbaka de som gått vidare men vi kan minnas de som det finaste vi någonsin haft. Jag tänker leva mer i nuet och njuta av det jag har istället för att börja tänka på vad jag ska döpa mina barn till.

Vill bara avsluta med det här som bara får en att inse hur fina vi människor kan vara: It was announced by KHL president Alexander Medvedev that a draft will be made to create a new Lokomotiv Yaroslavl team. Every other team in the league will volunteer up to 3 players, which will create a pool of 40 to 45 players for Lokomotiv to pick from. Additionally, 5 players will be promoted from Lokomotiv's youth team.

Håll tummarna

så att jag kan få se min tjur spela imorgon. (Åter igen, vad är det med mig och håriga män? Det kommer sluta med att jag gifter mig med en persisk matta.)

Ny resa bokad

av mig själv faktiskt, var lite små-läskigt, mamma brukar annars få göra sånt där men det gick väldigt bra. Jag vill liksom inte fucka upp nånting. Hittade i sista stund den sida vi bokade vår London resa med förra året nämligen expedi (som jag verkligen rekommenderar att boka genom), det blev i alla fall en eller två hundralappar billigare att boka via den än via travellink som det var tänkt. Så söndagen den 26:e sep åker vi iväg på vår weekend, ska bli så kul att komma iväg! Blir så glad att åka med mamma eftersom jag vet hur mycket hon vill tillbaka till London igen. Ska fasiken storshoppa inne på ZARA den här gången! Har verkligen saknat den butiken, gillar inte den/de i Stockholm, för dyrt och för tråkigt utbud.
Vi hamnar inte på samma hotell som sist men vi hamnar i alla fall i närheten och tydligen har vi närmare med tunnelbanan till Oxford street mot förra gången, inte illa. Den här resan stannar vi förresten tre nätter istället för två. Jag måste säga att jag, likt mamma, också saknar London.

Nu sitter jag här, dricker te och mumsar naturgodis (jag vet jag vet inte nyttigt men gryyymt gott) och väntar på att åka in till uu för min kvällskurs. Är ganska nervös, speciellt för att jag missade förra veckans första seminarium eftersom jag inte visste att jag blivit registrerad till kursen, det betyder ju att de andra i gruppen redan hunnit träffat varandra en gång. Jag är glad att jag i alla fall vet på ett ungefär var salen jag ska vara i ligger, I hope. Ja ja jag kommer ju ändå vara vid skolan ca 1 timme innan lektionen börjar så jag ska väl hinna hitta rätt.

See you later aligator

It's a sad day

Tillbaka till verkligheten. Har ingenting att göra, men vill göra någonting. Kikar igen på utbildningar i Spanien och sjunker ner i ett djupt mörker av omöjlighet. Jag vill inte leva med den här känslan som jag har varje dag, att min framtid inte kan byggas som jag vill bygga den.

;)

Xavi in a suit *dreggel dreggel dreggel*

Hello

my handsome lahme

Okay I admit it

I have a small secret crush on the bull of Italy, Gennaro Gattuso (the smile, ciao bello!)


- What's up with me and hairy men 10 years older than me?

Hemma igen

Orkar inte skriva om min resa just nu, men jag vill visa den underbara bikinin jag hittade på rea i Kamari. I love it! Ursäkta min blottade kropp.