Ååååh jag är så starkt emotionellt kär i denna film. Sagolikt vacker, men samtidigt så väldigt grym och hemsk. Vissa scener fick mig att känna aningen obehag ibland. Det vred sig i magen att se vad "The pures ones" gjorde med de mindre ugglorna. Usch.Twilight var utan tvekan min favorit, jag menar vi skulle kunna vara själsfränder. Se filmen så förstår ni ;)
Jag gillade kungen (B
oron) och drottningen (Barran) av Väktarna, ett par snö ugglor. Väldigt ståtliga och pompösa. Kunde dock inte sluta tänka på Jason Isaac varje gång jag såg Boron, särskilt när han satt så rakryggad som på bilden ovan. Jag kände bara att snöugglan liknade mr. Malfoy så mycket. Lustigt, jag vet.Sen trodde jag inte att "Jason Stackhouse" skulle ha någon större roll i detta äventyr men han hade faktiskt rösten till huvudkaraktären Sorens bror Kludd. Förvånansvärt bra var han också, trots att jag slängdes tillbaka in i True Blood då och då.
Vackert gjord film som borde ses av alla, med en theme song som är dunder, väldigt catchy.
Owl City framför To the sky. (btw, snacka om att grabben blivit aningen kändisfierad)
Legend of the Guardians har ett väldigt fint budskap; tro på dina drömmar, de gör dig till den du är och glöm inte att lyssna på magkänslan.
Jag har en väldans lust att läsa böckerna om dessa ugglor nu. Och denna film ska jag se om många gånger under mellandagarna. Filmen sågs på datorn och lyftes verkligen upp av ljudet från mina nya högtalare och bas (aka rymdstationen). Ett STORT plus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar