Jag är lite små-trött på att trycka in omöjliga saker (termer exempelvis) i huvudet just nu.
Att jag inte har tid att göra vad jag vill, träffa de jag vill, gör mig irriterad.
Men jag är inte lat jag ger inte upp, nej verkligen inte. Jag kämpar, det gör jag så. Jag är ingen quiter.
På fredag är det min första tenta på den här kursen (lite små läskigt, javisst, men det är inget jag hypar upp mig över). Tentan kommer avslutas med en härlig konsert i Science Park med underbart rara Malin. Vi ska få se ursnygga Jacob Lovén live igen (.. ja och resten av Plan Three såklart).
Nej nu blir det till att vila huvudet, minns faktiskt inte vad det egentligen var som jag skulle skriva i det här inlägget.
Jag saknar förresten att ha tid för att skriva, jag är så jäkla skrivsugen. Var in på bokhandeln vid stationen idag, dit jag alltid går när jag kommer alldeles för tidigt till bussen. Drunknar alltid i fantasy-hyllan, men blir lika besviken varje gång över hur liten den faktiskt är.
Nu sitter jag här och önskar att jag fick skriva på min vampyrserie. Bara sådär hux flux.
I helgen blir det ingen vila. Långt arbetspass på lördag och så firande av dubbelkusiner på söndag. Hur ska jag orka med allting undrar ni nu (kanske?) Mitt råd till ditt råd: Im a robot, Become a robot. När man har mycket att göra då går någon mekanism igång i kropp och huvud och man jobbar med alla krafter man har för att ta sig igenom allting. Är det inte häftigt att vara människa? Man klarar det, hur trött man än är. Det går alltid att ta sig förbi och igenom för att kunna nå målet. Wow.
Till sist vill jag avsluta med att säga att allt som händer i världen just nu, händer för snabbt, som en domino-effekt och det skrämmer livet ur mig.
Jag blir jag arg och ledsen över att folk inte får säga vad de tycker, att de inte får ha någon åsikt om hur de ska leva. Jag skakar i hela kroppen av oförståelse och besvikelse.
Ledsen blir jag förresten när jag tittar på Klass 9A. (Detta kan väldigt mycket bero på att jag ska ha min mens imorgon, jag blir så jäkla känslig då. Kan gråta till precis vad som helst) Som förra veckan, när David fick tillbaka sitt matteprov och det visade VG. Jag fick tårar i ögonen, som ett litet barn. Och den här veckan, när Amina fick tillbaka provet som Stavros gett till henne, åh samma känsla igen.
Den där Stavros, vilken underbar uppfinning är inte han!? Tänk om alla hade en sån lärare. Jag menar tänk om jag hade haft en sån mattelärare som trott på mig i högstadiet, som vetat hela tiden att jag bar på förmågan att lyckas. Då hade jag sluppit sitta som ett jäkla miffo första året på gymnasiet och inte fatta någonting. Om jag hade haft en ambitiös mattelärare i högstadiet (lika för gymnasiet egentligen) så hade jag sluppit göra om hela matte A kursen. När jag fick göra Matte A en andra gång, i en mindre grupp i ett bättre tempo gick det upp för mig att Matte var ett roligt ämne, det skrämde mig inte längre.
Jag läser bland annat om skolsystemen i både England (UK) och USA, där undervisningarna har många hål och allting inte alltid är fair, men när jag ser Klass 9A så undrar jag inte om Sverige också ligger väldigt mycket efter och inte är så jäkla bra som statistiken visar...
Upptäckte nyss att klockan är 22.00 och inte 21.00 som jag trodde.. skit också. God natt.
Så jäkla irriterad just nu!
