Men mest av allt vill jag vara ledig imorgon kväll kl2040 så jag kan se den där jättematchen mellan Milan och Juventus. Älskade italienare. Pizza pizza!
Visar inlägg med etikett tankar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett tankar. Visa alla inlägg
fredag 24 februari 2012
Turbulens
Jag vill flyga sväva leva. Jag vill börja på en ny start skriva ett nytt kapitel. Vill famnas av en famn.
måndag 27 juni 2011
Kan kan kan inte sova
Gli och glä
, de senaste två veckorna har sömnen varit pissigt dålig, somnat alldeles för sent och inte fått sova ut på morgnarna. Paniken i bröstet växer, framtidstänket går som ett virrvarr i hjärnan på mig. Hatar den där isande panikkänslan. Jävla skit att det ska vara så tungt. Vill inte tänka på det dåliga, vill inte tänka på att min framtid inte kommer formas som jag vill att den ska formas. Känner att jag snart får ge upp om mina Spanien tankar och det gör verkligen ont, jobbiga jävla tårar och skit. Fan, jag vill inte... stressen stressen stressen, jag vill bara sväva bort till något annat, en annan plats men jag vill få leva inte gå under. Känns som jag klättrar men berget bara rasar. Vill bara få somna så att det blir dag så att jag slipper de här känslorna. Vill bara flyga men jag har ingen vind. Fan..
För er som undrar,
ingen kanske riktigt förstår anledning till varför jag tycker om att titta på fotboll. Det är för att det får mig att glömma alla bekymmer, jag dras med till något helt annat ett tag, inget allvar, bara ren glädje och hög puls. Jag älskar den känslan. Kan inte fatta att det är fotbollen som bla. lockar mig till Spanien. Är det här verkligen jag?
, de senaste två veckorna har sömnen varit pissigt dålig, somnat alldeles för sent och inte fått sova ut på morgnarna. Paniken i bröstet växer, framtidstänket går som ett virrvarr i hjärnan på mig. Hatar den där isande panikkänslan. Jävla skit att det ska vara så tungt. Vill inte tänka på det dåliga, vill inte tänka på att min framtid inte kommer formas som jag vill att den ska formas. Känner att jag snart får ge upp om mina Spanien tankar och det gör verkligen ont, jobbiga jävla tårar och skit. Fan, jag vill inte... stressen stressen stressen, jag vill bara sväva bort till något annat, en annan plats men jag vill få leva inte gå under. Känns som jag klättrar men berget bara rasar. Vill bara få somna så att det blir dag så att jag slipper de här känslorna. Vill bara flyga men jag har ingen vind. Fan..
För er som undrar,ingen kanske riktigt förstår anledning till varför jag tycker om att titta på fotboll. Det är för att det får mig att glömma alla bekymmer, jag dras med till något helt annat ett tag, inget allvar, bara ren glädje och hög puls. Jag älskar den känslan. Kan inte fatta att det är fotbollen som bla. lockar mig till Spanien. Är det här verkligen jag?
lördag 25 juni 2011
.,
lördag 18 juni 2011
Why do boys look at you when your hair's dirty?
Tog oss in till Gränby C med de boende nu på eftermiddagen, en skulle klippa sig och jag fick uppdraget att vara med honom till frisören. OMG varför försökte en av de manliga frisörerna äta upp mig med blicken? Inte för att jag klagade ;) han gjorde det på ett väldigt oskyldigt sätt vilket fick honom att se sötare ut. Man rätar lite på ryggen när sånt där händer, inte sant?Detta kommer låta som att jag är väldigt självupptagen men ni som känner mig vet att så är inte fallet, men jag måste få säga det, det kände som att jag fick många blickar på mig idag, jag hade inte ens fixat mig! Kom in på Gränby i värsta slacker stilen! Okej det låter som att jag inte har något självförtroende alls, vilket jag har, men som redan nämnt sånt här får en att räta på ryggen.
Jag börjar titta på mig oftare i spegeln och tycka att jag inte alls ser så dålig ut att jag till och med har dagar när jag blir kär i min egen spegelbild (WTF :P). Så när folk försöker äta upp mig med blicken klagar jag inte (så länge det inte är creepy osv etc plus, you get my point). Nej jag ska njuta av livet, inse att jag är vacker och skita i andras ord om mitt liv.
Dags att sit
ta ner en stund och koppla av. Ska in en vända med mamma och köpa ingredienser till morgondagens lilla släktkalas. Ska bli trevligt :)Ni vet väl förresten att nya Lapidus (som förresten är så AShet, jag kan inte sluta dras till grönögda killar) boken har kommit ut, tusan va jag har längtat efter den!! Äntligen kommer JW tillbaka :D
Ps. Jag ÄLSKAR verkligen att ha mörkt hår, LOVE, älskar att se mindre svensk ut ;P
onsdag 8 juni 2011
There's doubt in my heart
torsdag 12 maj 2011
tisdag 10 maj 2011
Ventilerar mig
Ingen träning ikväll. Känner mig så "ful" när jag sms:ar Mimmi som jag tränar med och säger "jag kan inte komma idag, måste jobba" fastän jag är fullt ledig. Men om jag säger att jag "inte orkar komma, eller vill inte träna" så förstår hon mig inte. Då blir hon sur och ja, jag pallar inte tjafsa om sånt där. Så fort det har med pengar att göra så ja då förstår hon fullt ut. Lite lustigt, men jag använder alla knep jag kan för att slippa någon som tjatar på mig ;) Va fan jag får väl själv bestämma hur/vad jag ska göra. Hon förstår inte att jag har skola och kanske inte alltid orkar åka in en vända till, till stan, medan hon inte gör någonting alls om dagarna, klart hon längtar till att få komma iväg på träning och göra något.
Jag måste säga att jag tråkigt nog har tappat suget för boxningen. Det är inte samma sak när Mousa, bästa tränaren någonsin, slutade. Det är inte samma boxningsklubb längre :/ Jag har tappat suget för att jag inte riktigt trivs i grupperna jag är i, Mimmi vill konstant byta partner när vi kör, jag vet att det är viktigt att variera sig för att lära sig, men vi kör så jäkla mycket fritt hela tiden, typ som sparring, Pga det är det inte ett dugg roligt längre, jag lär mig ingenting av det. Så idag tar jag hellre mig ut på en rejält svettig promenad när solen har lagt sig lite.
Jag känner verkligen att det är skittråkigt att jag inte gillar (?) boxning på samma sätt längre så pass att jag försöker undvika det. Det är speciellt fortsättningsgruppen som är idag och på torsdagar som jag inte ser fram emot. Där kör vi alltid BARA fritt och "byt partner", jag vill helt enkelt inte ha det så. Då shapar jag kroppen på egen hand.
Jag vill istället att tränaren ger oss olika kombinationer. Jag är inte tillräckligt duktig än för att tycka det är lärorikt att bara köra fritt, jag får bara panik när vi kör det, det är verkligen, alltså gud jag hatar när jag känner mig rädd som en liten hare. Jag förstår att som boxare ja man ska köra fritt, men det är inte matchgruppen jag har valt att gå med i, jag ska inte gå några matcher, jag är där för att lära mig. Jag undrar om många känner samma sak, skittråkigt med att det bara är fritt hela tiden. Jag vet alltid hur passen ska se ut och det suger. Jag blir inte peppad att åka in. På torsdag ska vi tydligen ha fotboll som uppvärmning. Jag HATAR ju att spela fotboll, så jag sa det till Mimmi då sa hon "men du gillar ju att titta på fotboll" ja men det är väl först och främst inte bara för att det är fotboll som jag tittar och sen, när jag tittar på fotboll behöver jag inte vara med i spelet på det sättet. Bara för att jag gillar att titta på fotboll betyder det absolut inte att jag gillar att spela det! Jag är ju för fan bollrädd! Det är som boxning, jag är inte särskilt fascinerad av att TITTA på boxning på tv, det är roligare att utföra det själv (om det nu är roliga kombinationer man får lära sig, vill säga)
Jag var tvungen att ventilera, lätta på hjärtat, inte för att det känns bättre men en kär vän kanske kan ge mig några stöttande ord på vägen till att må bättre över det här.
Jag måste säga att jag tråkigt nog har tappat suget för boxningen. Det är inte samma sak när Mousa, bästa tränaren någonsin, slutade. Det är inte samma boxningsklubb längre :/ Jag har tappat suget för att jag inte riktigt trivs i grupperna jag är i, Mimmi vill konstant byta partner när vi kör, jag vet att det är viktigt att variera sig för att lära sig, men vi kör så jäkla mycket fritt hela tiden, typ som sparring, Pga det är det inte ett dugg roligt längre, jag lär mig ingenting av det. Så idag tar jag hellre mig ut på en rejält svettig promenad när solen har lagt sig lite.
Jag känner verkligen att det är skittråkigt att jag inte gillar (?) boxning på samma sätt längre så pass att jag försöker undvika det. Det är speciellt fortsättningsgruppen som är idag och på torsdagar som jag inte ser fram emot. Där kör vi alltid BARA fritt och "byt partner", jag vill helt enkelt inte ha det så. Då shapar jag kroppen på egen hand.
Jag vill istället att tränaren ger oss olika kombinationer. Jag är inte tillräckligt duktig än för att tycka det är lärorikt att bara köra fritt, jag får bara panik när vi kör det, det är verkligen, alltså gud jag hatar när jag känner mig rädd som en liten hare. Jag förstår att som boxare ja man ska köra fritt, men det är inte matchgruppen jag har valt att gå med i, jag ska inte gå några matcher, jag är där för att lära mig. Jag undrar om många känner samma sak, skittråkigt med att det bara är fritt hela tiden. Jag vet alltid hur passen ska se ut och det suger. Jag blir inte peppad att åka in. På torsdag ska vi tydligen ha fotboll som uppvärmning. Jag HATAR ju att spela fotboll, så jag sa det till Mimmi då sa hon "men du gillar ju att titta på fotboll" ja men det är väl först och främst inte bara för att det är fotboll som jag tittar och sen, när jag tittar på fotboll behöver jag inte vara med i spelet på det sättet. Bara för att jag gillar att titta på fotboll betyder det absolut inte att jag gillar att spela det! Jag är ju för fan bollrädd! Det är som boxning, jag är inte särskilt fascinerad av att TITTA på boxning på tv, det är roligare att utföra det själv (om det nu är roliga kombinationer man får lära sig, vill säga)
Jag var tvungen att ventilera, lätta på hjärtat, inte för att det känns bättre men en kär vän kanske kan ge mig några stöttande ord på vägen till att må bättre över det här.
måndag 11 april 2011
Tankestugan
Två som jag aldrig trodde skulle bli nära (båda från min svenska klass, killen var så grymt söt) är nu förlovade och har ett barn tillsammans. En annan som man liksom inte riktigt kände brydde sig om skolan bor nu i Spanien och har eget företag, va fan!! orättvist. (jag måste hitta min spanska man snart) En annan bor i Paris etc etc.
Det känns som att de lyckades men här står jag... jag som vill så mycket men inte vet vart jag ska börja eller hur. Liksom, vart är jag mitt i allt?
Jag känner mig plötsligt mer stressad än någonsin, jag måste fixa allting, jag vill fixa allting, vill flyga bort till någon annanstans och visa att jag också kan.
Detta suger!
måndag 21 februari 2011
Hej, shulelulu osv plus
Att jag inte har tid att göra vad jag vill, träffa de jag vill, gör mig irriterad.
Men jag är inte lat jag ger inte upp, nej verkligen inte. Jag kämpar, det gör jag så. Jag är ingen quiter.
På fredag är det min första tenta på den här kursen (lite små läskigt, javisst, men det är inget jag hypar upp mig över). Tentan kommer avslutas med en härlig konsert i Science Park med underbart rara Malin. Vi ska få se ursnygga Jacob Lovén live igen (.. ja och resten av Plan Three såklart).
Nej nu blir det till att vila huvudet, minns faktiskt inte vad det egentligen var som jag skulle skriva i det här inlägget.
Jag saknar förresten att ha tid för att skriva, jag är så jäkla skrivsugen. Var in på bokhandeln vid stationen idag, dit jag alltid går när jag kommer alldeles för tidigt till bussen. Drunknar alltid i fantasy-hyllan, men blir lika besviken varje gång över hur liten den faktiskt är.
Nu sitter jag här och önskar att jag fick skriva på min vampyrserie. Bara sådär hux flux.

I helgen blir det ingen vila. Långt arbetspass på lördag och så firande av dubbelkusiner på söndag. Hur ska jag orka med allting undrar ni nu (kanske?) Mitt råd till ditt råd: Im a robot, Become a robot. När man har mycket att göra då går någon mekanism igång i kropp och huvud och man jobbar med alla krafter man har för att ta sig igenom allting. Är det inte häftigt att vara människa? Man klarar det, hur trött man än är. Det går alltid att ta sig förbi och igenom för att kunna nå målet. Wow.
Till sist vill jag avsluta med att säga att allt som händer i världen just nu, händer för snabbt, som en domino-effekt och det skrämmer livet ur mig.
Jag blir jag arg och ledsen över att folk inte får säga vad de tycker, att de inte får ha någon åsikt om hur de ska leva. Jag skakar i hela kroppen av oförståelse och besvikelse.
Ledsen blir jag förresten när jag tittar på Klass 9A. (Detta kan väldigt mycket bero på att jag ska ha min mens imorgon, jag blir så jäkla känslig då. Kan gråta till precis vad som helst) Som förra veckan, när David fick tillbaka sitt matteprov och det visade VG. Jag fick tårar i ögonen, som ett litet barn. Och den här veckan, när Amina fick tillbaka provet som Stavros gett till henne, åh samma känsla igen.
Den där Stavros, vilken underbar uppfinning är inte han!? Tänk om alla hade en sån lärare. Jag menar tänk om jag hade haft en sån mattelärare som trott på mig i högstadiet, som vetat hela tiden att jag bar på förmågan att lyckas. Då hade jag sluppit sitta som ett jäkla miffo första året på gymnasiet och inte fatta någonting. Om jag hade haft en ambitiös mattelärare i högstadiet (lika för gymnasiet egentligen) så hade jag sluppit göra om hela matte A kursen. När jag fick göra Matte A en andra gång, i en mindre grupp i ett bättre tempo gick det upp för mig att Matte var ett roligt ämne, det skrämde mig inte längre.
Jag läser bland annat om skolsystemen i både England (UK) och USA, där undervisningarna har många hål och allting inte alltid är fair, men när jag ser Klass 9A så undrar jag inte om Sverige också ligger väldigt mycket efter och inte är så jäkla bra som statistiken visar...
Upptäckte nyss att klockan är 22.00 och inte 21.00 som jag trodde.. skit också. God natt.
lördag 25 september 2010
~,
Footprints are washed away by the tears of a heavy rain. As the sun appears behind the thick clouds I miss the past. I miss having a friend like you by my side. And I sometimes hate that destiny drew us apart. But I've learned, on my own, how to walk with my back straight, not wondering what others think of me. They know deep inside they're not there for me, even though that's what they wish to think. I fall deeper in to imagination and I ask myself whats the difference between fiction and fact anymore.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)


