Vinter med minnen

Är jag konstig som vill ha snö och vinter nu? En sån där vinter med riktigt fin snö och så där lite lagom kallt så att det i alla fall bildas moln när man andas. Det är fint tycker jag, fint och fridfullt. Tända ljus och pynta om i rummen.
Jag älskar kanske vintern för att den inte kommit än, men jag tycker inte om att frysa om tårna.
Jag saknar förresten att rida på vintern. Jag minns när jag red barbacka genom skogen med den första ridskolan som jag inte kommer ihåg namnet på just nu. Sunny Boys rygg var lite vass att sitta på för att han var gammal men han var världens goaste, mulligaste, mysigaste vita tjockishäst så det gjorde ingenting alls. Jag saknar honom och förstår att han inte lever längre. Han började närma sig 20 års strecket när jag lärde känna honom, vilket är en ganska så hög ålder för en häst. Han var min bästa vän trots att han envisades med att trampa mig på tårna eller hugga lite efter mig ibland. Han var den bästa och han älskade pepparkakor. Jag har ingen bild på honom på datorn men hästen på bilden påminner mig så mycket om honom och hur han borde ha sett ut när vinterpälsen växt sig tjock och fin.
Hur som helst, vinter med snö får gärna komma nu, jag vill ha ett november med julstämning. Jag vill börja handla julklappar och ge bort de finaste man kan hitta. Jag älskar att ge och det är säkert därför som jag älskar julen. Få umgås med familj och vänner och bara vara tillsammans. Jag älskar det verkligen!