207 pages

PM inlämnat igår kväll och det kändes bra i magen, så bra som det kan kännas.
Jag ska inte åka till skolan på hela den här veckan men det betyder ju inte att jag inte ska plugga. Hade dock ingen om hur MYCKET jag måste läsa... 207 sidor. (Vilket är 2/3 av boken). Det är bara att dela upp det och börja läsa. 25-50 sidor per dag borde jag lätt klara om jag börjar idag. Ska läsa de första två kapitlen till nästa måndag. I will make it! Ganbatte! :)
Men nu är det till att avsluta frukosten och titta klart på Top Model Sverige. Tycker dock inte att någon verkligen ser ut som en modell, men de ska göra om de idag tror jag och jag älskar när det gör en make-over!

Ciao!

INGEN DUSCH?! - nej tack. , och seminariet.

In Barcelona. 

Tänk vad längesen det är nu, fast ändå inte.

Sitter och skriver på ett PM som ska lämnas in 23:59 ikväll. Det handlar om den ytterst intressante Machiavelli och hans bok Fursten. Det går sisådär. Jag har skrivit basen. Måste förutom det skriva ytterligare 400 ord om boken i största allmänhet. BARA FÖR ATT jag missförstod när PM:et skulle lämnas in. Så jävla irriterad på min ytterst naive lärare Ola! Okej, det är inte hans fel, det är bara det att informationen på sh's hemsida är så ofantligt dålig och luddig.
Hur som helst, har jag fått erbjudande om en lya i hufvudstaden, och ja, jag blev jätteglad när jag fick reda på det tills jag också fick reda på att det INTE finns någon dusch i lägenhet. INGEN DUSCH?! Och här ser ni kvinnan som praktiskt taget BOR i duschen. Jag bara känner att jag kan inte ha en dusch i korridoren och dela den med mina grannar, det är ju som att bo på ett vandrarhem?! Nej, lite mer privat vill jag ha det. Jag vet, man ska inte vara kräsen, men va fan lite krav får man väl ha! Jag ska ju ändå bo där. Nej dusch måste has.

Skulle därför idag ringa till hon som hjälpt mig hitta lägenheten men får inget svar! och jag bokstavligen HATAR att ringa sån här samtal, jag blir som en enda stor geleklump. Nej huah för sånt. Sitter i telefonen och pulsen går dubbelt så fort som tonen - inget svar - ... Får se om jag får tag på denna kvinna idag eller om jag får göra ett nytt försök imorgon.

Hade förresten mitt första seminarium igår. Så jäkla pinsamt! Vi var typ 21 pers och naive Ola tyckte att vi skulle börja med att säga våra namn och dela med oss om våra reflektioner av boken och kursen. Hur kan man förresten säga vad man tycker om kursen när man bara har haft TVÅ föreläsningar? Anyway anyhow, jag överlevde detta moment. Senare delades vi upp i grupper utifrån de som hade appleprodukter i fickan och de som inte hade det. För det tyckte Ola var ett kul sätt att dela in oss i. (Forskare...) Sen fick vi dock dela in oss själva i två grupper vilket blev lite kaosartat men det löste sig till slut. Varje grupp fick en analysmetod att använda sig ut av. Vi fick A - H - M = agent - hinder - mål. Denna skulle vi använda oss av för att hitta följande i boken Fursten. Vi verkade ha missförstått våran analysmetod lite eftersom det enligt OLA fanns två olika agenter, hinder och mål med boken, när vi senare presenterade våran idé. Igår var verkligen en plus, minus = noll dag.

Nu ska jag lufta hjärncellerna lite från allt som har med politik och statsvetenskap att göra. Shulelulu!

Hon bara ”for real”, jag bara ”aa baby for real”

Min första vecka som statsvetare på Södertörns Högskola är snart slut. Skolan är flott, min föreläsare Ola har varit för mycket forskare i sitt ordförråd och jag spyr över Machiavellis och hans ökända tyranniebok Fursten. Jag pendlar 4 timmar per skoldag och tycker faktiskt att det är lite småmysigt trots kylan. Tränar när det behagar och lyssnar sönder mig på Loso och M.s Molnen och Diamant, som för mig tillbaka till långa promenader i Barcelona när dessa två musikaliska underverk var mina närmaste vänner.
Nu väntar jag på att 03.13.31 ska komma så att vardagen förgylls av tyranni från Westeros.

Ni kan inte nå mig~
            Ciao

23:51

Slå in mig i bubbelplast så att jag inte går sönder för nu är jag skör

Bellatrix

Our own supermodel

 

...the spies came out of the water...

I awake to find no peace of mind
I said how do you live as a fugitive
Down here where I cannot see so clear
I said, what do I know
Show me the right way to go

Vart man än går är man alltid jagad av någon och jag vill bli lämnad ifred. Det är alltid någon som tuggar på en, som river en i ryggen när man står. Låt bli, gå härifrån. Annars kan man aldrig falla i sitt lugn. Och jag vill vara lugnet självt när stormen är som värst. Nu ligger vi lågt och du, du måste lugna dig för här svävar vi på tunna moln. Ormar finns överallt, man måste bara sålla ut de värsta.

Not in the mood

Vaknat upp med halsont två morgnar i rad och det är lite o-kul varje gång. Kroppen är trött, huvudet är trött. Jag är med andra ord INTE särskilt sugen på att jobba ikväll. Men är det personalbrist så är det. Går liksom inte att säga att man inte kan komma för då blir det liv i luckan, så det är bara bita ihop så får jag vara en död fisk i helgen istället.

Önskar man kunde ha hatt i vintertider.

Goes down...

Ingen som helst motivation. Jag skulle vilja leva i en film just nu.... Ja, det skulle vara skönt.

Electrick Children

Ja, jag har precis sett en helt fantastisk film och då blir jag typ besatt ut av den. I detta fall var det filmen "Electrick Children" med Rory Culkin (yes han i ensam hemmas yngste bror) i en av huvudrollerna (fan-girl över denna man, ja tack. Skulle jag bli bortlovad skulle jag också vilja att Rory Culkin kom och räddade mig vid altaret).
Filmen utspelar sig i Utah, USA, hos en mormon familj där huvudkaraktären Rachel 15 år hittar av en händelse ett hemligt kassettband med rocklåten "Don't leave me hanging on the telephone" på i källaren. Hennes bror Mr.Will (ja, han heter så) hittar henne i källaren och de börjar bråka över bandet och hamnar på golvet och så klart kommer mamman på de och tror att de har haft sexuellt umgänge.
Efter att Rachel har lyssnat på musiken på kassettbandet börjar hon känna att hennes kropp förändras och hon inser snart att hon måste ha blivit gravid genom musiken, typ som Maria blev gravid med Jesus genom Gud. När hon tillslut berättar för sin mamma vad som har hänt och efter att hon fått göra ett graviditetstest som visar att hon är gravid bestämmer sig hennes pappa att hon måste giftas bort och att hennes bror måste lämna familjen. Detta går dock Rachel inte med på. Hon har bestämt sig för att hitta den som sjunger "Don't leave me hanging on the telephone", det är han som är far till hennes barn.
Hon rymmer till Las Vegas med familjens gamla pick-up och med Mr.Will sovandes på flaket. I staden som aldrig sover stöter hon på den något vilsne Clyde (Rory Culkin), Johnny, som hon tror är far till hennes barn pga att han är sångare i ett band, och några andra människor. Hennes bror är hennes ständiga följeslagare, även om han är en något motsträvig sådan.

Jag vill inte skriva för mycket, för jag tycker man borde se den här filmen. Den är sådär magiskt konstig och det är såna här amerikanska filmer som jag gillar bäst.


En specifik scen i filmen berörde mig verkligen, den var väldigt fin och tyst men skådespelarna gjorde den så bra. Clyde förklarar att han ska hjälpa Rachel hitta den som är pappan till hennes ofödda barn och kommer med förslaget att de kan gifta sig, Rachel och han, men bara tills den riktiga pappan dyker upp. Det är bara så fint!



PS. Vi ska INTE bortse gudagåvan John Patrick Amedori, som spelar Johnny. Google that name baby.

Tillbaka till verkligheten

Nu har jag varit i Sverige i lite mer än en vecka och det känns inte alls som att jag ens varit borta i Barcelona och levt där i 3 månader och 3 veckor. Vad hände? Vad gjorde jag? Vad lärde jag mig? När folk frågar vad jag tyckte om det hela, om jag vill åka tillbaka till Barcelona, så kryper det i kroppen på mig. För jag blir påmind om vad som hände, jag tänker tillbaka på det som inte borde ha hänt.
Och så ringer de från jobbet... jobbet som jag hade hoppats att jag skulle slippa återvända till. Men jag tror ändå att det är dags att börja ta farväl av i alla fall den arbetsplats jag snart spenderat 5 år vid, för det är inte hälsosamt för mitt sinne. De ringde nämligen precis nu och jag fick panik. Jag har liksom vuxit ifrån en arbetsplats där man ibland blir klappad på huvudet och kallad "lilla Sara"...
Jag känner att det har i alla fall Barcelona givit mig, ett nytt kapitel, en början på något nytt.


Mycket har hänt, och ibland var det ett jävla helvete att vara så djävulskt ensam.
Men nu ska vi se vad stor staden har att erbjuda här till våren.

Under julveckans ledighet har jag bland annat kollat om hela Sagan om Ringen trilogin, sett The Hobbit på bio (glad att jag läste boken innan), umgåtts med mesta delen av min släkt och familj, ätit för mycket choklad, fått fina julklappar, börjat träna igen efter lite slappt uppehåll, tittat på tv och skrivit en hel del.

Kram