Dilemma

Vad vore livet utan sitt x-antal dilemman? Det är väl det som största delen av våra liv går ut på att hela tiden lösa dessa förbaskade dilemman, inte sant? För det mest innehåller dessa dilemman oftast hinder, dessa ska göra det svårare att lösa dilemmat. I mitt fall är detta hinder pengar och tid. Och mitt dilemma? Att hälsa på Michelle som jag lärde känna under min tid i Barcelona. Hon är som en syster till mig. Och där borta i varmare breddgrader var hon mitt enda riktiga stöd och jag hennes. Medan de flesta jag lärde känna mer än sällan var på gränsen till barnsliga, alkoholälskande och där den så kallade vänskapen blev för ytlig, förstod Michelle verkligen vad jag menad, när jag kände mig utanför, när jag inte hade någon att prata med. Hon räddade mig där borta.
Då till mitt dilemma. Jag vill så gärna hälsa på henne i Barcelona nu i vår, hon bor fortfarande kvar där eftersom hennes döttrar inte har slutat skolan där ännu. I juli åker hon nämligen tillbaka till USA. Grejen är då den att under min tid i Barcelona frågade hon mig om jag inte skulle vilja hälsa på henne i USA (om jag inte minns fel bor hon i Kalifornien). Hon berättade vad vi kunde hitta på. Göra en road trip, åka till vackra naturreservat. Tänk er! Tänk er vad häftigt. Dilemmat nu är att jag känner att jag har nästan lovat henne att jag ska hälsa på henne nu i vår i Barcelona. Men jag är väldigt skeptisk till om jag kommer kunna ha råd med båda dessa resor, den till USA skulle så klart inte ske nu i vår utan senare på året.
Jag har inte möjlighet att jobba som en tok just nu, skolan tar min tid och jobbet har inte behövt mig så mycket.
Det som jag tror spelar in ännu mer med att jag känner nästan ett tvång att åka till Barcelona nu i vår är för att jag vet hur ensam Michelle är där borta. Jag skulle känna mig taskigt om jag inte åkte och hälsa på henne.

Dilemman... blir snurrig av att skriva detta inlägg.
En tur-och-retur weekend till Barcelona i juni kostar strax under 2000:-, en tur-och-retur till Kalifornien i 2 veckor kostar strax under 1000:-. Båda gångerna får jag bo gratis hos Michelle och hennes familj. Vilket ju är ett plus.

Men skulle det inte vara häftigast att åka till USA? The land of dreams. Och Kalifornien dessutom. The OC hallå!
I detta skede, med mitt politiska pluggande känns just nu en resa till Barcelona omöjlig. Men jag ska heller aldrig säga aldrig. För skulle jag få ihop 4000:- och ledig tid i schemat skulle jag ju kunna åka hur lätt som helst. Hua hua, med allt detta planerande känner jag mig som proletär fastkedjad av bourgeoisien.

Jag känner så här också, att jag känner en person som bor i USA, varför då inte ta chansen att kunna åka dit? När skulle jag annars åka dit? Och Barcelona kan man ju besöka när som helst för en weekend!! 

Ska försöka träna nu innan lunch-dags. Ugh, sånt här får mig verkligen att inte kunna fokusera på mina studier vilket jag verkligen vill!!

PS. Extra dilemma... har ju lovat mamma att åka till London över en helg i höst också... haha the dilemmas just keep coming!

Hon bara ”for real”, jag bara ”aa baby for real”

Min första vecka som statsvetare på Södertörns Högskola är snart slut. Skolan är flott, min föreläsare Ola har varit för mycket forskare i sitt ordförråd och jag spyr över Machiavellis och hans ökända tyranniebok Fursten. Jag pendlar 4 timmar per skoldag och tycker faktiskt att det är lite småmysigt trots kylan. Tränar när det behagar och lyssnar sönder mig på Loso och M.s Molnen och Diamant, som för mig tillbaka till långa promenader i Barcelona när dessa två musikaliska underverk var mina närmaste vänner.
Nu väntar jag på att 03.13.31 ska komma så att vardagen förgylls av tyranni från Westeros.

Ni kan inte nå mig~
            Ciao

...

Var ute och sprang på förmiddagen innan frukosten (/brunch/lunch - tog helt enkelt lång sovmorgon för en gångs skull, var många veckor sen sist nu). Hade i tanken sen igår, ja när jag satt och räknade ut mina fickpengar till resan, att jag borde satsa och jobba fler pass ändå, även fast jag ville vara ledig innan jag åker. Så jag sprang 3/4 av min runda, vek av mot jobbet för att skriva upp mig på pass. Visste att det fanns hur många som helst för typ resten av hösten så jag tänkte nu jäkla borde jag väl få jobba. Men NEJ! då har de ordinarie för EN GÅNGS SKULL redan valt ut vilka som skulle få alla passen i augusti och jag hade inte ens hunnit skriva upp mig. DAMN IT! Snacka om att jag blev sur. Fick dock garanterat två, ett pass som faktiskt var ledigt nästa fredag och så ett extra pass nu på fredag morgon för att det är så tungt på boendet i Vattholma. Så sur på mig själv att jag tog förhastade beslut igår på jobbet i stan och tog bort 2 av mina pass nästa vecka bara för att jag mådde dåligt igår (?!). Det värsta jag vet är pengapanik! Usch. Tänker inte låna pengar av NÅGON för att finansiera detta spektakel till hösten, har jag fått ihop till själva boendet och kursen så ska jag väl bannemej kunna finansiera mina fickpengar också helt själv!

Förresten, mina päron och bror + vän ska komma och hälsa på mig i España i oktober och jag har hittat värsta vackraste paradisstället som jag skulle vilja ta med de till!! MENORCA! Vilket jävla paradise!! Suktar som en galning när jag ser bilder därifrån, vilken strand! vilket vatten! gaaaah...
Jag vill verkligen bara åka åka nu! Inte för att jag tror att det blir mycket bad och sol för mig, kanske? beroende på vad man hamnar med för people... tänk om jag bara lär känna badkrukor?!!?!? Usch nej!
Alla bilder ovan, eller vart de nu hamnar i detta inlägg, är från Menorca. Visst är det VACKERT?!

 Här är förresten en bra bild på avståndet mellan Barcelona och Menorca. Not too far! Det går faktiskt både flyg och färjor från Barcelona till Mercona, Mahon. Min mamma fyller 50 i år, det är b la annat därför de väljer att göra en utomlandsresa. Det skulle därför vara roligt att göra en sån här särskild grej som att åka till en paradisö som Menorca.

Sommarjobbet

Åkte hem tidigare idag (skulle ha jobbat till 21.15) då jag sedan igår lidit av någon slags migränliknande huvudvärk där värken bara dunkar i skallen. Inte kul någonstans. Tog ledigt imorgon och tog bort två kortpass nästa vecka, nu har jag typ panik/ångest över det. Börjar bli pengagirig. Har dock inte kunnat njuta något av sommaren och ledighet i år. Det har verkligen varit en sommarjobbs sommar i år. Sitter hur som helst och räknar ut hur mycket lön jag får från julis och augustis slit, hade hoppats på mer, får liksom panik eftersom dessa två månadslöner ska bli mina fick- och matpengar i Barcelona. Räknar, kalkylerar och har mig och ser att jo men det här klarar du dig på ändå så sitter jag här och bara blir helt stirrig av det. Vill gräva ner mig i en grop, eller ännu värre, vill jobba ännu mer! Fastän min kropp nu börjar säga "stopp, inget mer jobb nu." Den orkar liksom inte, varken psykiskt eller fysiskt men ändå pushar den lilla rösten inombords. Blä, gli och glä.
Ska försöka släppa denna oro nu.
Hörde förresten av mig till min hyresvärd och skola i Barcelona om när jag skulle "arriva" till den vackra staden etc. De tackade för den fina infon och avslutade sitt mejl med "... and we will see you soon :)"
Åh jag blev så glad! det är verkligen på riktigt allt detta. Om typ 3 veckor är jag där, gaaaah! Inte denna helg, och inte nästa, men nästa ändå sitter jag på ett Norwegian direktflyg till Barcelona. Just nu säger iphonen att det är 29 graders värme där borta. Och på tv tjatar de om att det är närmare 40! Uj uj ;D

Just det, har köpt världens kanske finaste present till pappa också som fyller år dagen innan jag åker. Ska bli jättekul att ge honom den, för jag tror att han kommer gilla den! (Fina whiskeyglas med tillbehör).

Stress, stress, stress...

... över att jag inte "får" jobba. Har jobbat en gång i veckan än så länge den här månaden vilket suger något otroligt. Jag måste verkligen jobba nu alltså, jag MÅSTE få ihop de där pengarna så att jag kan åka i höst annars kan jag lika gärna ställa in allting. Blir så arg på en av mina gruppbostäder då personalen där, inte alla men vissa, ger jobb först och främst till de vikarier som bor hemifrån = verkligen behöver pengar till hyran annars går det inte ihop sig, och folk som pluggar. Jag blir bara så jäkla sur på de. Jag bor väl inte hemma för att det är kul, alltid, och jag jobbar heller inte på det där stället för att det är det bästa jag vet, suck. Jag jobbar för att få pengar.
Usch, det hänger på månaderna maj och juni. Det är då jag måste få jobba järnet av mig, efter det är för sent att betala med juli lönen som kommer i slutet av augusti eftersom jag åker precis i början av september. Alltså, jag stressar sönder mig pga detta. Väldigt psykiskt jobbigt. Det känns helt sjukt, jag har två ställen att jobba på, men får ändå jobba som att jag hade typ, ett halvt? Det räcker inte långt alls. Förutom den här stressen blir jag även trött och lat av att inte göra något, även fast jag är produktiv i mitt skrivande och tränande och pluggande inför hösten så blir det ändå mycket dö tid med serier som Full House och Grimm. Det är inte kul, det känns meningslöst.
Psykiskt stress tar kål på en, särskilt i samband med jävla mens.

... :(

Idag är en sån där dag...

...när jag inte vill annat än att inte bo hemma. Trötthet = man blir irriterade på varandra, jag vill inte ha maten som görs, jag vill göra egen mat - till mig själv bla bla bla... Längtar till Barcelona mer än något annat just nu.

Mina båda sommarscheman är förresten klara nu, kommer få jobba häcken av mig som det verkar (för än gångs skull), men det får gå för sen bär det av :o) mot Katalonien.

Im on the edge of glory!

Goooosh visca el barca visca el BARCA!!! Happy to be a culé!
Cescis mål, UNDERBART!!!! Im in heaven right now. Jag skojar inte. Ni fattar nog inte vilken inre glädje jag känner av att se en Barca match, ett inre rus i min kropp som nått jävla ecstacy. Hur ska jag kunna somna med denna känsla?
Och när Xavi höjde bucklan, hans leende, aj aj aj karamba!

Tomorrow, Santorini.

:'( Catalunya please embrace me

Idag är en sån dag, idag är en sån där pissig dag. Har velat över om jag ska komma på registreringen/uppropet till min halvfarts spanska kurs eller inte, men upptäckte idag på skolans hemsida att detta skedde igår kväll... För det andra så vet jag inte ens om jag verkligen blev antagen till kursen eller inte. Jag börjar också sakta men säkert ge upp drömmarna om att få/kunna plugga i Spanien och jag skojar inte när jag säger att jag gråter av att erkänna det. Det gör verkligen ont, jag vill komma bort, jag vill få göra mitt äventyr, leva mitt liv, ska jag inte få göra det? Sitter och tittar språkkurser i Barcelona men varför kostar de nästan multum? Jag blir så ledsen, arg, förbannad och så ska jag jobba idag..... pissigt, allt känns pissigt. Ta mig bara bort härifrån! Jag måste få åka till Barcelona i år, jag hoppas pappa och jag kan boka varsin paketresa inklusive hotellrum, flyg och matchbiljett. Jag måste få komma till det jag drömmer om, jag måste få se det innan jag ger upp totalt, jag bara måste få se det.

Nu när min arbetskollega Julia har kommit in på sitt uni. i sista minuten blev allt som en tickande väckarklocka för mig. Jag vill studera, det har jag vetat länge, och jag vet vad jag vill bli, men jag vet inte vart jag vill läsa, eller snarare på vilken skola jag vill läsa. Jag vill inte fastna i gråa Sverige, med alla gråa människor, jag vill längre bort, jag vill prova mina vingar i Spanien, jag vill till ett land jag aldrig mött, jag vill möta det landet, jag vill verkligen men varför kan jag då tänka mig att plugga i Norrland?! Jag ska inte till Norrland jag ska till Spanien! Jag hör inte hemma i mitt modersland, jag känner det varenda dag.
Det blir bara värre av att folk på jobbet frågar vad jag ska göra i höst, alltid samma fråga varje halvår. Vad ska du göra nu då? öhm kanske jobba här? vad ska du själv göra? ibland klarar jag inte av att tänka på min framtid, ibland är det det bästa som finns att tänka på.
Fan någon, ge mig ett jobb på barcatv bara så är jag nöjd.

Banyoles

Vackert va? Bilden föreställer sjön i Banyoles (Banyoles är en stad i provinsen Girona som ligger i Katalonien, Spanien). Jag skulle gärna besöka den här sjön någon gång, den ser så rofylld ut.
Dessutom skulle jag tveklöst vilja besöka hela Katalonien, se varför här och även lära mig det katalanska språket.

Damn you Sergi Roberto didn't you know...

... once a culé ALWAYS a culé!

@barcastuff, twitter:
Barcelona B midfielder Sergi Roberto (19) still didn't renew his contract that expires in 2012. Real Madrid are interested in him.

If you leave for RM, you'll be looked upon as nothing but a traitor... remember that.... *watching with narrowed eyes*

Well Sergi might be cute, but nothing to worry about, we've still got our meat; Bojan, Thiago, Jeffren and so on and on.

Mami let me have the Bruno Mars of Barcelona for my birthday, pretty pleaaaaaaseeee. *big eyes*

älskade bloggar

En blogg jag älskar att hålla mig uppdaterad med. Because I'm in love with Xavi Hernandez
Den här bloggen skriker nämligen MIG om den så mycket som det går. Den är fylld av snygga bilder, roliga citat och gif bilder och underhållande kommentarer men framför allt så är det en blogg för oss lammkött där ute som inte får nog av Javier "Xavi" Hernandez.
Det skrivs inte bara om vår "Maestro" utan om hela Barcelona och nu under förberedelserna inför EM 2012 också om det spanska landslaget alltid från ett ungt kvinnohjärtas synvinkel - Me like!! Det blir alltså inget tråkigt fotbollssnack som i tex sport expressen osv.
Xavi det är helt okej, jag kan leva med att du alltid vill se high-lights av alla matcher varje söndag, det funkar för mig.

Jag har blivit mer och mer fotbollstokig, men vad ska man göra, if you love it then you love it.

fitta...

åh som en BOMB!

Dear Sara,

Please note that we do not offer Journalist courses.

Our courses are oriented to Business.

Kind Regards,

Antonella

Fy fan va livet suger. Skickade ett mejl till EU Barcelona skolan i morse frågade om deras journalistik och så fick jag tillbaka detta nyss.... Fay fan,.. känner för att explodera gråta jag vet inte vad. Liksom hur ska saker och ting gå till nu, fan varför VARFÖR?!