True Blood

Kvällens avsnitt, Time Bomb, tusan blir ju nästan lite rörd.
Jag kan inte få nog av den där 2000 åriga vampyren.
Klicka här för öppningsscenen. I lööööved it!
Godrics sanna natur kom verkligen fram denna gång, hur omtänksam och kärleksfull han är.
Att han inte vill döda människor utan vill leva sida vid sida med de.
Hans vackra inre bara stålar.

Min favorit scen HÄR , spola fram ca. 1 min, för att komma till Godric.
Nu kanske ni kommer förstå varför jag älskar hans karaktär.

Och kärleken mellan skaparen och hans/hennes skapelse är oslagbar.
I alla fall när det kommer till Eric och Godric.
Ännu en gång, Allan Hyde är en grym skådespelare.

Godric: (to a simpering Eric) You are a fool for sending humans after me.
Eric: I am not leaving your side.

Steve: Jesus will protect me.
Godric: I am actually older than your Jesus. I wish I could have known him but I missed it.

(yeah! officially kicking revs butt!)

Dagens överraskning; tänk att Jason Stackhouse kunde vara en sån hjälte, med inget annat än en painball pistol i handen.

Tusan va jag blev hungrig på pizza! ÅH!

Griiiiiiimt

Gud! Jesus! Skapare! Jehova!
Vilken gryyyyyym nyhet! Nästa år kommer en fjärde Underworld film!
Whop, whop! Äntligen lite mer av Michael Sheen som Lucian. Me likey, like.
Dock är inte allt spiksäkert om vilka som ska spela i rullen, men själva rullen är i alla fall spikad.

Tjohej, nu ska jag skriva vidare medan snön dalar i bakgrunden.

Barndom

Sitter och tittar på Åsa-Nisse bland grevar och baroner på tv4film, jag ÄLSKAR Åsa-Nisse!
Skådespelarna hade så fina röster på den tiden, de klingar så vackert.

Sen kom jag helt plötsligt att tänka på Mästerdetektiv Blomqvist.
Tusan va jag var dö-kär i Anders! Han var den snyggaste av de alla minns jag.
Och jag tyckte att Eva-Lotta var så sjukt modig.
Ser nu hur lik Kalle Blomqvist är Harry Potter, herregud va roligt!

Sova

I love this song: Iyaz's; Bulletproof

Men jag ska somna till Charice ft. Iyaz - Pyramid
Kommer ihåg när jag såg henne på Oprah första gången, hon var mini-miny tiny.
Charice har en fantastisk röst, hon kan ta i så mycket mer än hon gör i Pyramid.

- Nighty night

Ballads defeat (utkast)

Ballads legs gave up underneath him and he slowly fell to the ground. The sand whirled around his body in the small paddoc. He rolled over to the side and layed his head on the ground. He slowly shut his eyes with a dull snort. He heard the voices around him but he didn't know what they said. He'd never understood the two-legged animals who hurt him so badly. He couldn't remember trying to take over their family like they had with his. Images of sons and daughters flashed by in his head. Beautiful, horrible, incomprehensible images pierced through his bleeding heart. Like any other leaderstallion he hated the weakness that clutched him, that forced him to surrender and prevented him from standing on his feet, to be able to fence against the two-legged. He wanted to escape from what ever held him prisoner. Never before had he felt such hatred like he did now. He breathed heavy, the nostrils flashed red. Oh, how he longed for his family. He could give so smuch to see their faces again, like the familyfather he was. He saw the love of his life before him, Novella, the little light brown leadermare who had followed him through snowstorms when everyone else doubted, who had kept the curage when the dark was heavy. He opened his big hazelbrown eyes and neighed a high-pitched neigh in illusion that she would be there with him. Bravely he tried to get up from the ground but once again the legs collapsed underneath him and he crashed back to the sand. The defeat hit him in the face, the frustration screamed in his fragile body. He didn't want to lose what he was, strong and unbeatable. But the loneliness made itself reminded and he hated it.

Buckskin ranch

As my eyes flickered I saw them pass me by one at a time, quick yet graceful, like the legends they would be remembered as. And through centuries of generations they had conquered these lands, father to son, like a king passing down his crown to the prince and the prince would rule the kingdom. But as Freedom Fighter watched his kingdom fall apart he had no son to pass it on to, no next generation to leave behind to roam free along side cousins and enemies. Still he was not frightened and as the king he was he would not let them have him. No one would be allowed to put chains around his neck. He would stand tall til the last breathe.


Just nu: Westlife - What about now

Eclipse/ Black Cloud

Julias Jones ska spela Leah Clearwater i Eclipse.
Jag har vetat det ett tag men inte brytt mig så mycket om det förrän idag när jag upptäckte att hon spelade my beloved Eddie Spears's kärleksintresse i filmen Black Cloud. Jag har sett några få, korta klipp av filmen på youtube, som denna; när Black Cloud (Eddie) fångar in den gyllene mustangen. Klipp här
Jag vill väldigt gärna se hela Black Cloud, men den går bara att få tag på via Amazon.com, den är dock inte dyr så jag ska väl ta och köpa den försjuttsingen! Den har det mesta jag gillar; boxning, native americans (men ;) ), vildhästar etc. Sen skadar det heller inte att en av världens bästa countrysångare, Tim McGraw, är med. Me likey like!

Drömmande;
Om min Buckskin ranch skulle publiceras och senare bli film (which I definitly wish), tänker jag mig, ända sen jag började skriva på sagan, att Eddie Spears skulle spela Elan. Tiden går för fort och Eddie börjar närma sig trettio, jag måste skynda skynda Greta!


Just nu: Robert Mirabal -Holding up the sky

True Blood

Eric: If Godric is gone, nothing will bring back what I have lost.

Avsnitt 07; "Release Me"

OMG! OMG!
Godric räddade Sookie i slutet. Han räddade henne! Jag trodde "the fellowship of the sun" hade honom inlåst någonstans. Wow, I didn't see that coming. Var hundra på att Erik skulle rädda henne, but no it was good old Godric.
Habelahabela vilka snygga muskler grabben hade, inte illa.

Summering: Sookie och Hugo blir instängda i källaren till kyrkan som ägs av The fellowship of the Sun aka vampyrhatare.
Bill får besök av sin skapare. När han hör Sookies rop på hjälp och försöker ta sig till henne hindrar Lorena, hans skapare(oh jag hatar Lorena) honom. Genom avsnittet får man se många tillbakablickar från Bills tidigare liv med Lorena.
Kärlekskranken Hoyt förklarar för Jessica att han är oskuld.
Alltid lika dumdristiga Jason Stackhouse vaknar upp i kyrkan vid prästen Steve Newlin's fru Sarah, efter att dem haft sex. Hallelujah Sarah tycker att dem ska gå till Steve och berätta för honom om deras synder, då kan Gud förlåta dem. Jason tycker att hon är sjuk i huvet.
Nu är jag för trött/lat för att skriva klart summeringen, så gå in på länken om ni är ett dugg intresserade. Länk

Jag är lite (aka VÄLDIGT) besviken på att Godric inte är med så mycket i varje avsnitt som jag fantiserat ihop. Han blev inte bränd i solen i det här avsnittet heller. Jag håller tummarna för att han får vara med mer än 10 min. i nästa avsnitt, det skulle ju vara som att vinna på lotto. Men vem vet, ingen vet när det kommer till True Blood.

Alexander Skarsgård - fenomenal som Eric Northman. Hans kärlek för sin skapare är så berörande och vacker.
Skarsgård och Allan Hyde - härligt med lite nordiska män i rutan, det känns som man kan relatera lättare till serien, eller hur? *blink blink*

Japp jag är ett True Blood fan, har varit det sedan de började sända säsong 1 på Canal+ (aah arma tider när jag hade den kanalen), jag minns att det var maraton då så några avsnitt gick på raken två/tre kvällar efter varandra. När säsong 1 senare visades på svt1 såg jag om den och nu måste jag till min förtvivlan vänta, det är lika smärtsamt varje gång, på att det ska bli onsdag kl.22.00. Arma, arma jag. Jag älskar verkligen säsong 2 för att det händer så mycket mer än i första, plus att Eric passar så mycket bättre i kortare backslick än han gjorde i det där fula axellånga. Ett av de roligast ögonblicken i serien är definitivt när Eric och Pam småpratar svenska. Hennes uttal, jag flabbar varenda gång.
I säsong 1 var jag ett stort fan av Sam Merlotte (han är lite fulsnygg på något sätt, som en byracka) alla fall i de första avsnitten tills han gav upp sin kärlek för Sookie Stackhouse och började ligga med Tara Thornton istället, dem var inte riktigt gjorda för varandra.
Men nu vill jag veta mer om Godric, detta fascinerande fenomen, en riktigt gammal vampyr, äldre en Jesus Kristus, och dessutom Erics skapare.

Läs mer om alla karaktärer här; True Blood wikia


Nighty night,

Cloud - wild stallion of the rockies

Måste få dela med mig av en underbar nyhet.
Som jag sagt innan försvinner fler och fler vildhästar (aka mustanger/ferral horses) från USA's öppna landskap. Då och då tittar jag in på the Cloud foundation blogg, för att se efter hur allting går för de. Jag hade inte kikat in på länge, men när jag såg det här inlägget (scrolla ner aningen för att förstå min glädje/lättnad) kom bara tårarna som vattenfall från mina ögon, det kan ha berott på att jag var trött och sjuk också, men jag har aldrig gråtit av sån lycka förut. Cloud lever fortfarande, fri med sin familj. En av världens vackraste vildhästar får fortfarande vara fri. Har hela tiden trott att han fångats in, men i hopp om att Ginger Kathrens skulle rädda honom för hon är hans vakande ängel, ända sedan han föddes har hon dokumenterat hans liv. När jag blir äldre vill jag bli som henne. Om det finns några fria vildhästar kvar då vill säga.

Clouds liv ger mig så mycket inspiration till mitt skrivande, han är som mina musa. Han är förebilden för min Freedom Fighter i Buckskin sagan, om den sista ledarhingsten, men också till Ballad, Ace, Night, Hidalgo, Featherstorm och deras familjer.
Det jag älskar med just den här sagan är att den faktiskt har ett starkt budskap. Det driver mig.
Genom Ginger's vackra dokumentärfilmer där man får se Cloud växa från ett litet smutsgult föl till en gyllene hingst (palominofärgen förekommer inte så ofta hos mustanger, vilket gör honom till one-of-a-kind) har jag fått chansen att förstå mer om de djur jag alltid fascinerats av. Den fria mustangen.

Soooolsken

Sitter i solen just nu och steker mig med olivolja i fejan.
Dock med mina något tjocka höstjacka på mig (den gröna långa, fodrade). Har fortfarande inte blivit fullt frisk. Så jag kan inte ta mina annars så älskade långpromenader, som jag brukar ta mitt på dan när jag är ledig.
Och snart är det nästan bara 1 vecka kvar tills jag får upptäcka Japan. Nice huh?

Är så stolt över mig själv för att jag har kommit så långt på Eclipse, kap 16 snart avverkat.
Ser fram emot att se filmen, vill se Jacobs "attackerande"/aggressiva(?) kyss mot Bella. När jag kom till den scenen i boken blev jag verkligen, GO JACOB! Jag har väl nämnt att jag hejar på wolfpacket, hands down! Jag kanske inte direkt är team jacob, men jag är definatly team Paul, whop whop.

Och förresten, lillebror älskade vårjackan jag skaffat till honom i 18-års present. ^^
Nyappy me.

Nej nu ska jag njuta av solen och skriva vidare på ännu en ny... berättelse :p haha
Är så glad över att trådlösa internet funkar på tomten.

See you beneath the lunar light!

Blah blah

En av de bästa scenerna i hela filmen.
Jag gillar Alex Meraz's (Paul) skådespel här.
It's a wolfthing




Imorgon är det lillebrors stora dag, han fyller 18 år.
Så jag ska se till att vara frisk imorgon så att jag kan baka något fint tills kvällsfirandet.
Har även köpt en fin present som jag hoppas att han gillar och använder.

Time to go sleepy sleepy in the beeed.
Nighty night.
(troligtvis vill Sacha sova tättintill inatt. Hon kastar sig ner bredvid mitt huvud när hon är på myshumör och hon måååste ligga väldigt nära, huvudet mot mitt öra. När jag flyttar mig, flyttar hon efter. It's the good life I guess)

New Moon

Trying to make myself feel better, so Im stalking Kiowa Gordon on the internet.
Blah, blah.
Hittade en intervju på youtube, som jag gillar.

Intervju med Tinsel Korey (så vacker) och Kiowa Gordon, Part1
I felt so good, so free (lol) Kiowa ^^ (angående klänningen han burit)

Varför är påskmust så gott när man är sjuk?
När allt annat smakar skit



Just nu: Stephenie Meyer - 12. Time (3)

Gabriel

Denna australiensiska film vill jag se.
Gabriel (från 2007)
Andy Whitfield is gorgeous ;)

'Oj

Hmm, vems fingrar kan det där vara måntro? ;)
MIYAVIs såklart!
Jag visste inte att han blev pappa förra året, ännu mindre att han var gift.
Gud vilken underbar pappa han kommer vara till sin dotter; Airi(Lovelie) Ishihara Miyavi.





Just nu: (miyavi) min favorit video -och låt (klicka här)

Film

En film jag verkligen vill se:
Welcome to the Rileys

Text från wikipedia (orkar inte översätta):
Since the death of his daughter, Doug Riley (James Gandolfini) begins to commit adultery with a waitress named Vivian, while his wife Lois (Melissa Leo) withholds a secret about their daughter Emily's death. From this guilt, she never ventures outside her house. When Vivian dies, Doug is devastated. In New Orleans' French Quarter, Doug finds himself in a strip club when he meets a sixteen year old prostitute named Mallory (Kristen Stewart). Doug calls Lois to inform her he will not be returning home. Lois finally leaves her house to reunite with Doug. When she arrives, she is horrified, but is also taken by Mallory's unusual resemblance to Emily. Lois precedes to move in. But Mallory does not wish to give up her life as a prostitute.

The Rasmus

Satt inne och snurrade runt på youtube ikväll igen. Fick nämligen The Rasmus "guilty" på hjärnan bara sådär, orkade inte kopiera av skivan på datorn, ville bara ha låten. Så jag spelade av videon från youtube via http://www.video2mp3.net/sv/.
Fan va bra de är! Så kul att ta upp gamla artister man än gång lyssnat ihjäl sig på. Hittade många låtar som jag inte hört.
Minns när jag och Sanna var som galna i The Rasmus, lite kontrast till Westlife va? ;)
Vi tyckte att Lauri verkligen var något att bita i.
Skulle vara griiiimt att se en konsert med The Rasmus och HIM tillsammans!
Hur coolt skulle inte det vara?
I would surely love it!

Ny favoritlåt (klicka på länken): The Rasmus - F-F-F-Falling

Har hittat dessa låtar som kommer passa perfekt som skrivmusik till min Cyriacus saga.
Dancer in the dark - Last Waltz - Lucifers Angel - Keep your heart broken mfl.

The Cyborg and The Princess

"I remember the day the riders came and took away the peace we had retained. They soared through the sky like a flock of blackbirds, the sound of them pierced in my head and hurt my soul."

Japp, jag har gjort det igen.
I förrgår, helt ur det blå kom jag på en ny saga.
Jag gillar den, jag får lite anime-feeling av den. Inspirerat av något vackert och sagolikt som bara Japan kan skapa.
Jag har döpt den till The Cyborg and The Princess.
Denna bild, till höger satte igång så mycket inspiration hos mig.

Sagan, som jag hoppas ska bli en novell, kul att för än gångs skull skriva färdigt något kanske?
Iallafall sagan handlar om Caelum folket - himlafolket (Caelum är det latinska ordet för himmel), som bor i himlen precis bland molnen, på flytande berg.
Huvudpersonerna är prinsessan (inget namn just nu) som just fyllt 17 år och hennes väktare, en cyborg vid namn Custodio, som har på begäran av hennes föräldrar vakat över henne ända sedan hennes födelse. Prinsessan vet dock inte att hennes väktare är en cyborg. Han ser ut som en ung man på ytan. Caelum folket har alltid levt i fred tills en dag då "ryttarna" kommer (har inte kommit på någon bakgrund för de ännu).
Som skrivet är sagan väldigt ny, därför är inte alla bitar på plats ännu, men jag känner att jag gillar den. Har länge velat skriva en science fiction-aktig saga.

Första utkastet (har verkligen INTE gått igenom detta!):

I had grown up with Custodio. He had been by my side since the day I was born and as far as I could remember his soft face had never changed/aged during all these years. He was my guardian, destined to keep me safe from danger with the order of my father, King Lucas and my gentle and protective mother, Queen (namn).
Heaven was beautiful that day. Painted in light blue and purple shades the sky was filled with harmonic cirrus clouds that merged across the open freedom I called home. Because I lived there among the white, cotton clouds in a large stonecastle with a pale blue roof and high reaching towers. The palace yard was fairly spacious but it was never enough to still my curiosity for exploring. Since the castle was built upon a massive mountain that float in the air, wandering around as a little child outside the castlewalls was strictly forbidden. Even so I didn't obey my parents rules very often which kept causing my mother to have minor heartattacks. My father once told me if I kept running around like this it would kill them both one day. Luckily for them Custodio was always there to keep me safe from whatever darkness my parents imagine lurking around the castle. But I had been an adventures child, even today, on my seventeenth birthday, I was still the curious creature I had always been. And as always Custodio was there behind me, watching my every step as I tried to leave the castle without getting caught. Strangely he always allowed me to sneak out and I always allowed him to follow me. I enjoyed his company and since I had never had any friends because of my shut-in and overprotecting life, he had sort of become my friend. Infact he had become my bestfriend. He didn't tell if he felt the same for me.
Great somniumbirds in different sparkling colours soared through the open sky as I stood on the flat roof of one of the highest towers watching them. I had secretly ridden a somniumbird once in my life, but that was a long time ago. I wasn't sure if I could remember what it felt like. But since that day I had longed to ride one again.
Custodio stood a few meters behind me with the hands on his back. His long, blue coat danced in the harsh wind, as did his paleblond hair. His grey eyes observed me watchfully as a light yellow vivid somniumbird suprisingly landed next to me. I put out my hand for it to sniff me. The bird reached out its short neb and touched my hand gently. Then it croaked and nudged me with his head while purring. It was the sign I had been waiting for, this bird wanted me to ride him through the open air. I took the chance and got up on his back. I could hear Custodio take one step forward, but I wouldn't listen to him, this was my day, my day to rule the sky. The big bird threw himself out from the roof and so we soared through the sky. The wind pulled my hair and cape. I had never felt this free before and now I remembered why I had longed for this day to come once again. I couldn't tell how many times I had dreamed of being on the back of a somniumbird. It was like magic. I closed my eyes and wondered around in my endless thoughts. Above the clouds everything was quite and peaceful until...
I woke from my daydreaming as soon as I heard dreadful noises. They seemed to come from something infront of me but I couldn't seen anything. We dived, or more like smashed throught the clouds, to provent ourselves from bump into the scary thing, whatever it was. As we got closer to the clouds I heard a familiar voice.
"Hold on (name)."
It was my saviour. Seated on a dragonlike creature he reached out his hand for me to take it. As the somniumbird was one of the sky's slowest animals it couldn't keep up with the speed I would need to escape the load noises. Custodio dragged me over to him and he held me tightly in his arms as he steered the dragoncreature towards the castle. The wind scratched my face so hard that my tears ran down my cheeks. The hunt for adventure and freedom had almost cost my life, and to make matters worse I was sure my parents would find out about this. I couldn't have been more right. As we landed on the palace yard they were already there, my mother in the arms of my father. He carried a stern look on his angular face.
Custodio put me down on the ground.
"What do you think you're doing?" Was the only thing my father said, yelled, to me as I walked past them on the way up to my room.
On my bed, locked up, I wondered what they had been trying to hide from me all life. Wasn't Caelum what they had told me, peaceful and harmonic? Did I live in a imaginary world while something dark grew stronger somewhere beyond the clouds? I had to find out. I got up from my bed and headed for the window. The palace yard was silent and empty. In the sky no animals roamed. What sort of evil thing was out there?

Adam Lambert

WHUT?! Hur kunde jag missa detta (angående The Voice intervjun/besöket)? Ibland blir jag fan riktigt tokig på mig själv.
Adam Lambert har ju hängt lite i Stockholm senaste tiden, såklart inte för hans riktiga fans, nej nej, bara för sociteten, kändisar, whatever här i lilla Sverige. Blir less på sådant, men det är inte Adam's fel. Hoppas dock att han kommer tillbaka, nästa vår eller i slutet av detta år, till Globen och gör en RIKTIG konsert för oss RIKTIGA människor. Vill VERKLIGEN se honom! Han är underbar! Varje gång jag blir nervös eller orolig lyssnar jag på hans låtar och ett slags lugn skapas inom mig.
Jag kommer ihåg när jag såg honom på American Idol, det var ett av säsongens första avsnitt och så fort han började jag sjunga visste jag att han kunde bli något. Hans röst är fantastisk. Nu väntar jag spänt på att hans "debut"album ska släppas här i Sverige. Svea Land är ju så segt när det kommer till vissa saker (importering). Skivan har redan släppts i USA för länge sedan (november).

Hur som helst:

Adam Lambert på The Voice 31/3 (del 1)
Adam Lambert på The Voice 31/3 (del 2)

Just nu: Adam Lambert - If I had you

アリス九號

Jag har börjat lyssna mer och mer på alice nine igen.
Måste erkänna att jag saknat Shou's röst ^^

Just nu: alice nine - cosmic world

The Sky Crawlers

Japansk action från 2008. I en värld där krig inte längre existerar har en långvarig period av fred skapat ett begär för en annan typ av krig. En konflikt någon annanstans som man kan se på TV eller läsa om i tidningarna. Privata krigsleverantörer värvar därför krigspiloter som kan utföra sina tjänster i ett ändlöst "underhållningskrig". Dessa piloter kallas "Kildren" och är oskuldsfulla tonåringar som aldrig blir vuxna.. det visar sig dock snart att det påhittade kriget inte är så ofarligt som man skulle kunna tro.


Fick bara chansen att se ca. 40 minuter (slutet) av filmen. Blev fängslad av handligen, hoppas att Showtime visar filmen igen. Måste få se hela!

Trivia: Ryo Kase har rösten till huvudkaraktären.
Slutlåten till filmen Konya mo Hoshi ni Dakarete, framförd av Ayaka.

Just nu: Riyu Kosaka - Danzai no Hana (ballad vers.) - en av mina absoluta favoritlåtar

Michael Sheen x2

Andra, eller kanske tredje inlägget nu i denna blogg om den fantastiske skådespelaren Michael Sheen?
Hittade en intervju på youtube inför den senaste Underworld filmen, som jag btw äntligen har sett nu. Gosh he's goodlooking!
Däremot gapskrattade jag när jag vid första anblicken av honom i detta klipp. Lucian är snygg i långt hår, grovt skägg och lortig kropp. Michael Sheen blir inte Lucian med vanliga kläder och BRITTISK ACCENT.

Intervjun

Om jag får en son vill jag väldigt gärna döpa honom till Lucian.
Lucian härstammar från namnet Lucius som betyder: ljus, kommer med ljus

Dubbelgångare?

Oh my god! Don't even go there.
Detta var inte ens lustigt.
Rybak är inte i närheten av Kiowa.
Nowhere close!
Bilden på Kiowa ser inte ut som honom.
Den ser bara konstig ut, fel vinkel.

Nejdu, Rybak, du har då inga dubbelgångare i Hollywood.
Inte enligt mig iallafall.



En bättre bild på Kiowa (Embry):








(isn't he just adorable)

Caskus: Avah you've decived me

Ett litet utkast ur Cyriacus: Living Dead sagan.
Som vanligt har jag inte direkt gått igenom utkastet, det finns säkerligen mycket att ändra.
Cedric är nya Damon.

She fell down on her knees infront of her masters throne.
"You have deceived me, Avah."
I am your only shield and sword.
With eyes closed she felt the warm tears run down her cheeks.
"Please forgive my mistakes and spare me from the light."
"You know I don't tolerate/endure liars."
"Master, my purpose was never to harm nor hurt you."
"Cedric..."
The buffy keeper took one step forward but with a glimps of doubt in his eyes.
"Master." Simon said and nodded towards the woodendoors. They burst opened with a enormous power.
"Let her go Caskus!" Edan entered the room with furious steps, his voice was harsh.
"So this is your/the knight in shiney armour? I've been expecting you, Edan Pyrros Solon. You came earlier than I imagined. I must say, Im impressed by your curage." His eyes darkened in an evil grinn.
Edan growled a deep, furious growl.
"I won't let you touch her." He hurried to Avah's side.
Caskus put up his opened hand.
"Not so fast, mister Solon."
"You think I'll listen to you, prince..." He clinched his teeth.
Caskus glanced at Simon. The slender vampire/keeper fixed his narrowed eyes on the unwelcomed guest/intruder. In what looked like a storm Edan was cast backwards and hit his back in one of the columns at the doors. He got up on his feet faster than a couger and rushed toward Caskus, but once again Simons telekinese powers threw him back before he could reach them.
"I knew you were foolish, but I didn't think you would be this naive, halfbreed. Im disapointed. I thought it would be much easier, to kill an unpure one."
"Cedric, Celindior, take him downstairs." Caskus mumbled.
Avah's green eyes were filled with tears. This was never meant to happen, the people she had hold dear was never meant to be destroyed because of her.
The two strong vampires grabbed Edan by his arms and dragged him across the floor. His head hanged, he looked exhausted as the three of them left the room. Simon closed the doors behind them.
"What an obvious, yet hilarious, little incident." He clapped his hands in a big, faked smile. "This should happen more often, don't you think so Simon? We should invite people here more often and punish them. It's so much fun than to just sit around here, doing nothing, isn't it? And your powers Simon, they are indeed magnificent..." His gaze turned to Avah and his face got serious for a moment, then he burst into laughter.
"Did you really think I would expose you to the sun?" He put his hand around her chin. "Im much more clever than that. You might be stupid, but you are a good keeper. Not worthy to die. But, I'll keep a closer eye on you from now on, we all will." He said and nodded at Simon. "Your rank as a keeper will go down to the lowest. You know what that means, right? More dirty work. Take her to her room Simon, and lock the door behind her. She'll have to pay for her sins."
Simon grabbed her arm and pulled her up from the floor.
"I hope you think through what you've done, Avah. I rarely offer second chances, and never third ones." Caskus yelled after them.
They walked in silence through the candlelit corridors. The flames cast long shadows on the naked stonefloor. He opened the door before they had reached it, she knew it was an everyday habit for him to use his telekineses power.
"Im sorry." He whispered as he lightly pushed her in to the room.
She turned to look at him, her eyes tearfilled again.
"Can't you see what he's doing to you?" She said.
He starred over her head, his gaze was cold and blank. Then he closed the door and locked it. She couldn't believe this was the same man who had once taught her everything there was to know about being a keeper. He, who was like a brother to her. He, who now betrayed her for what? For royalty? She sat down on the floor in slowmotion, squized her legs to her chest. She felt her hands shaking as she covered her face behind her knees. So much for sacrafies.. So much for so many years of friendship... Was it all gone now, the life she thought she had once lived here at the Caelestis?
"Let me go!" Edan scremed as he had gotten his consciousness. The two buffy guards he knew nothing had dragged him down one set of stairs and now they were on the second one. His knees burnt along the stonefloor. A dungeon like prison met his gaze as they got to the end of the stairs. It stinked musty and the air was wet and cold. From the dungeons he could distinguish a couple of yellow, frightened eyes starring at him. He heard barking sounds and low hissings. He was thrown into to the last cell, that to him, seemed to be empty. Til two golden eyes appeared from the darkened corner to his right.


Just nu: Within Temptation - Hand of Sorrow (Avah's theme)

Skrivande

Är så glad att jag har fått ny inspiration till min "country" saga.
Måste erkänna att jag saknat Elan, Tim, Youngblood, Rocket och Bonnie (döpt om Bella).Vet inte om ranchen verkligen ska heta Buckskin Ranch, majoriteten av familjen Blacks hästar är förtusan inga buckskin (black) färgade hästar. Där måste jag nog ta och tänka om, men jag gillar verkligen namnet Buckskin Ranch. Ranchen har alltid hetat så för mig, jag får se hur jag gör.
Försöker bygga upp Tims och Bonnies trasiga relation. Mystiken hos Elan, men också att han faktiskt har en osäker sida till sig. Diggar hans morbror Moony / Moody Wolftooth.
Måste infiltrera mig mer i alla vildhäst-banden.
Har skrivit ner Morganhästen Rockets (Bonnie's häst) bakgrunds historia - äntligen. I love that horsie! ^^
Jag visste inte hur Rocket skulle se ut, vilka tecken, vilken färg osv, tills jag drömde om honom en natt för länge sen, när jag just "skapat" honom. Dock hette han Bill, om jag minns rätt, i drömmen. Han var mörkbrun med en stor vit bläs. När jag vaknade visste jag att det var så Rocket skulle se ut. :)


Alla karkatärer är verkligen som mina barn, spelar ingen roll om de är onda eller goda. Jag älskar de alla, på något sätt.
Eller förresten, kanske inte alla om jag tänker efter. Vissa måste bara finnas där för att de passar, för att allt inte kan vara gott. Det finns ont i allt det goda, kanske ibland också lite gott i allt ont.

Age is just a number, and love is blind.

Just nu: Jason Aldean's skiva Relentless

LIVE musik

Jag får RYSNINGAR... genom hela kroppen!
(klicka på länken nedan)
Bryan Adams & Jason Aldean - Heaven (Live acoustic)

Mr. Pattinson

Talk about being adooorable!
Tur att jag såsat i soffan hela förmiddagen, känner att jag börjar bli sjuk, illamående och onödig trötthet, bla. Hur som helst, tur att jag såsar i soffan och har zappat fram till Ellen , kanal5. Robert Pattinson är nämligen den stora gästen idag.
Direkt när han klev in i i studion blev publiken helvild och han ville bara gömma sig.
När programmet kom tillbaka efter en reklampaus började publiken på nytt skrika tok-galet mycket, mer än när han klivit in. Robert bara satt och fnittrade i sin fåtölj.