En sån där dilemma vecka

Shiiiiit plötsligt blir andra veckan i november värsta speedad. Det började med att jag ville hjälpa min kusin att se efter behandlingshemskusinen (va hemskt det låter!) just den veckan för att min faster åker utomlands och behandlingshemskusinen inte får vara all alone för att då kan det hända dumma grejer. Jag tyckte då att min kusin inte skulle behöva vara ensam med henne ute i skogen på ett berg där jag spenderat mycket av mitt unga liv så jag erbjöd mig att hjälpa till. Vi kan säga att jag bjöd in mig själv att bo där några dagar.
Sen fick jag frågan om jag vill hjälpa min andra kusin inne i stan med hans två underbara barn två kvällar mitt i den veckan också. Så klart kan jag inte säga nej! Speciellt inte när jag lovat de att de kan fråga mig om barnvaktssittande för att det ska underlätta för de. Så, kommer jag ta mig ut till Gottsunda kyliga november kvällar...? Dam dam. Jag kommer fan inte våga gå från lägenheten till busshållplatsen själv :P haha

Sen mitt i smeten har jag ett fjuttigt morgonpass på boendet, ett sånt där pass som egentligen inte ger några riktiga stålar. Funderar faktiskt att säga ifrån till det passet. De får säkert in någon annan.
Och mitt upp i alltihopa kommer jag på att jag måste plugga till min engelska omtenta! Shiiit vart tar all tid vägen?


Men in the end, vad gör man inte för familjen man älskar?

Busy weekend

Familjen och jag tog oss till Gottsunda idag för att fira vampyren Jacob på sin 3års dag. Har tyvärr inga bilder från det exklusiva eventet men jag kan säga att Jacob var urball i sin raceförardräkt.
Alla ungarna har växt så mycket, de ser typ likadana ut men ändå inte. Än en gång ville jag kidnappa Jacob och Johans lilla kusin Patrick, lilla söta libanesunge!! Vars lilla lillebror Alex typ ett år gammal, såg ut som en av karaktärerna i ett barnprogram med två stumma trägubbar jag minns så väl men kan tyvärr inte komma ihåg titeln på det.
Såna ungar ska jag ha!
Lilla Patrick i rutiga sjalen, skitsöt!


Imorgon bär det av till Estocolmo, ska träffa Pawel igen och titta på superderby mellan Manchester City och United. Spännande.
Snart dags för sängen, först se slutet på Iron Man 1 - igen.

Död som bara en död fisk kan vara

Har haft studentfirande för lillebror och Markus idag. Gick väldigt fint. Under tiden som folk åt och hade sig bland myggen på baksidan rände jag runt i sandlådan på framsidan med fem kids som sprang åt alla olika håll. Det härliga med barn är att de säger vad de tycker, med ärlighet. "Vilka fula naglar." Säger Johan ena stunden för att de är svarta, nästa sekund vill han hålla min hand och vi spatserar från Bolandsskolan till Lennakatten där vi skulle möta upp Markus. Väl där kramar han mig och säger "Jag älskar dig Sara." Han är FYRA år och vet bara vad ärlighet är.
Hans lillebror Jacob 2 1/2 (?) år får frågan från mamma Nada om han tycker att jag är söt. Med en bestämd blick och ett lika bestämt tonfall brister han ut: JA! som att det vore en självklarhet.
Så vi har klättrat på tak till sandlådehuset, vi har släckt bränder i sandlådehuset, vi har bakat kakor av geggamojja, vi har lekt springare och kittlare (fastän Alma mest tyckte det lät som cyklare) vi kittlare gjorde planer om hur vi lättast skulle fånga springarna. Vi var ett team helt enkelt. Innan efterrätten hade jag faktiskt lovat barnaskaran att vi skulle gå och gunga, detta var förstås bara för att lyckas locka bort de från sandlådan på framsidan till studentfirandet på baksidan. Ibland får man göra uppoffringar. Efter fikat tog vi oss till gungorna. Jacob blev så klart utan gunga. Vem fan sätter bara upp 3 gungor, när det obviously finns plats för fyra och han skulle självklart INTE gunga i bebisgungan för han var minsann ingen bebis. Osv osv, så fortsatte min dag, från ca. 12-14 + 16.30 - 21.00. Nu är jag astrött och ska gå till sängs för det är jag värd.

See you later alligator. Slänger upp en före och efterbild också. Ni fattar nog vilken som är vilken.

♥

Det kändes annorlunda, kanske lite jobbigt, det var ju så länge sen. Jag tänkte att kanske var du i den där åldern när man inte kan visa kärlek, man bara hatar och nej ingen förstår en.
Men det var inte så, det var ändå som jag hade hoppats. Du var lika söt då som nu. Det var kul att ses igen efter 3 års tid.
Minns fortfarande när du kom med ditt guldlockiga hår som var för trassligt men som du inte lät oss kamma ut. Jag minns dig, jag har alltid mints dig. Du var en del av mitt liv, en del av många liv i min närhet.
Jag är glad att du vuxit och blivit äldre och att du fortfarande är kvar. Du är stark och det ska du veta. Men det gör ont i mig att det gör ont inom dig, det ska inte vara så som det är det. Det gör ont att de fortfarande tittar på dig som de gjorde när du var liten, som att du fortfarande är en tung börda som berövade de på sin barndom bara för att du behövde plats.

Det borde vara bättre ♥

Butterfly fly away

Åren går

Jag saknar kidsen,
hoppas de kommer och hälsar på i midsommar.

.

Grattis till mig,
och tack för 8 varma år med dig.



Just nu: Reik - Fui (akustisk)

Orohet

Jag vet inte hur bra jag kommer sova inatt, inte för att jag är nyfiken på min födelsedag imorgon. Utan för att saker och ting har förändrats så snabbt här hemma.
Från att vara stadig och stark till liten och svag. Vinglig utan balans i sin svans.
Jag hatar när det går för fort, när man inte hinner reagera eller förstå.
Imorgon ringer vi och ser om vi kan ordna det, om vi kan göra saker och ting bättre.
För jag vill att hon ska må bra.

Presenter

Åkte in till Gränby igår, snabbt som sjutton för att köpa morsdagspresenter till mamman i familjen. Hittade allt som jag ville köpa till henne. Efter det sprang jag in på Rocks, eller jag sprang snarare till Rocks eftersom skivan jag bestämt mig för att köpa till pappa fanns precis i öppningen - Kalle Moraeus. Där fanns till min lycka även den skiva jag trånat efter micket länge nu. Tycker att Sverige är lite seg när det kommer till att importera utländska skivor. Men, men nu är den min i alla fall och den är GRIIIIIM (såklart)!
Så jag for hem från Gränby med presenter till alla utom lillebror och katterna. Men han ska vara glad ändå, han fick ju låna 50 spänn av mig att köpa korv till förra veckan - som jag ännu inte fått tillbaka. Inga sura miner här inte, tycker jag!
Efter Gränby skulle pappa dock jaga efter en massa mentos - eftersom mamma AVGUDAR mentos. Vi fick härja i 4 affärer innan vi hittade rätt antal.

Nu ska jag baka scones som jag lovat mor min. Har legat ute och solat i soläään, med LAF som sällskap såklart. Så skönt att äntligen kunna steka på verandan insmord i kletig olivolja och med en twister i ena handen!

Just nu: Adam Lambert - Fever

Blah blah

En av de bästa scenerna i hela filmen.
Jag gillar Alex Meraz's (Paul) skådespel här.
It's a wolfthing




Imorgon är det lillebrors stora dag, han fyller 18 år.
Så jag ska se till att vara frisk imorgon så att jag kan baka något fint tills kvällsfirandet.
Har även köpt en fin present som jag hoppas att han gillar och använder.

Time to go sleepy sleepy in the beeed.
Nighty night.
(troligtvis vill Sacha sova tättintill inatt. Hon kastar sig ner bredvid mitt huvud när hon är på myshumör och hon måååste ligga väldigt nära, huvudet mot mitt öra. När jag flyttar mig, flyttar hon efter. It's the good life I guess)