Rock n' roll och mens is the joy of life

Ja som kvinna ska man inte bara få vara sjuk (feber, hosta, förkylning etc etc) nej nej, man ska även få njuta av lite mens också. Så nu sitter jag här med min kliiga slemhosta och min onda mage och lyssnar på lite härlig rock på youtube. Life couldn't get any better right now, ey?
Ni borde förresten höra mig när jag sjunger med. Haha jag låter ju så underbart rockig just nu, värsta highpitch rösten, jag borde söka till någon rock audition med den här rösten, right on.
Sparzanza ♥

Jag har förresten varit aningen lat och inte skrivit något om min London resa ännu inte heller har jag lagt upp några bilder, vill ni kära vänner att jag gör det?

Music

I love this man's voice so much.

Det finns mer än bara Tarkan

Blogger har krånglat hela dagen så jag har inte kunnat skriva några inlägg.
Detoxkuren dag två har gått ungefär lika som igår, mycket vatten = många toalettbesök. Var ute och sprang imorse också, men gud så trött jag var, hade nog inte riktigt hunnit vakna till liv när jag tog mig utanför dörren. Efter det blev det den äckliga true blood blandningen, sen hopp in i duschen och efter det en underbar smoothie. Morgnarna känns bra när jag får börja de såhär.
Åkte in till skolan för att hämta min tenta så att jag vet vad jag inte gjorde bra ifrån mig på så att jag vet vad jag ska plugga (mer) på till omtentan. Var säkert inne i stan max 40 min, snyggt av mig va ;P
Nu över till något helt annat.
Jag älskar musik, vem gör inte det? Alla relaterar olika till fenomenet och alla gillar inte samma sound. För mig har jag alltid dragits till musik från andra breddgrader på ett språk jag aldrig riktigt har förstått. Först var det japansk rock som höll mig fast, sen blev det lite koreansk rock, efter det blev det thailändsk rock och nu har jag landat på turkisk mark. Jag sitter nämligen och förälskar mig mer och mer i maNga's (ja, ni vet det där turkiska rockbandet som kom 2:a i Eurovision 2009) album Şehr-i Hüzün från 2009. Ja, Turkiet har ju faktiskt mer än bara popnissen Tarkan att erbjuda.
Som redan nämnt dras jag till musik från en annan värld. Det spelar ingen roll vilket språk de sjunger på eller vart de kommer ifrån, eller om jag inte förstår ett enda ord av vad sjunger för den delen. Det gör mig ingenting, för vet ni vad, man behöver inte förstå musiken för att känna den i själen.
Det är inte bara den här skivan som har fånga min uppmärksamhet utan även bandets sångare Ferman Akgül. Han må vara 31, but dang you know what I think 'bout men over 30 ;)
Hur som helst, jag rekommenderar verkligen Şehr-i Hüzün, den är heeeelt underbar. Alla låtar är på turkiska och de har lite Linkin Park feeling över sig, med skivor som "scratchar", "Mike Shinoda rapp" och ja, Linkin Park fans fattar vad jag menar. Det som får maNga att stå ut är att de blandar det här soundet med orientaliska instrument, och tillsammans med Fermans röst blir det hela väldigt väldigt vackert.

Alla låtarna på skivan är bra, men den här är en av favoriterna, Cevapsız Sorular (live) (Cevapsız Sorular betyder på svenska Obesvarade frågor)

Suddenly the moon stopped lighting
And you've changed so much
By assumming what has been lived has never lived
By assumming what has been said has never said

http://lyricstranslate.com

Resten av texten hittar ni här

- Bbyoung

Jag vet inte vad det är för fel på mig.

De senaste två dagarna har jag börjat knarka Linkin Park riktigt rejält, jag kollar på alla deras klipp på linkinparktv på deras youtubekanal, i alla fall de man kan se om man befinner sig i Sverige. Jag gottar mig helt enkelt i allt som har med de att göra och jag tycker så klart att de är underbara aaaaallihop!
Detta är inte felet.
(Det stora) felet är att jag börjar snegla mer och mer på gitarristen med afrot, aka. Brad Delson. Han såg inte så mycket ut för världen när jag började lära mig alla bandmedlemmars namn (till skillnad från min lillebror som inte vet vad någon av de heter. "Chester? Är det han som skriker?" ...)
Mike är min stora favoriten without a doubt. Man, if I could marry that guy I'd give him a hundred babies and do whatever he wanted me to do.
Men i detta klipp så vackert döpt Megaphone Brad (som jag förresten är totalt nerkärade i, vet inte hur många ggr jag sett det hittills) får Delson mig att titta mer på honom än på Mike (som är snygg som stryk) med sin flummiga charm och sina oväntade flipflops. Jag vet inte riktigt vad det är, kanske när han skriker: oh yeah, I like that! varje gång som Mike slänger in ett nytt beat till låten When they come for me eller när han helt plötsligt frågar om det finns en megafon i närheten och han någon sekund senare står med megafonen i högsta hugg och Mike spelar in honom till When they come for me och Brad tjuter massa spanska fraser.

Okej detta blev ju lite av ett aningen fjårtis slash pinsamt inlägg, close to the heart. Men men, va fan är inte en blogg till för om inte för att dela med sig av sina känslor.
Och ibland är det faktiskt skönt att få vara riktigt fjårtis och bara dreggla över äldre rockiga män.

I don't know what's wrong with me. But these rock guys are killing me here!

It's rock n' roll all night long baby

Jag skojar inte när jag säger att jag verkligen har fått värsta rockfebern på sistone, verkligen - det finns ingenting annat på min planet just nu!
Allt som har med rock att göra är snyggt, låter snyggt, luktar snyggt. Det känns som att jag bara andas rock just nu.
Kan inte vänta med att se Linkin Park live.

Just nu tycker jag att Dave Grohl är gryyymt snygg, men inte snyggare än Mike Shinoda. (Jag har med andra ord en försmak för lite äldre, manliga rockare som börjar närma sig/har passerat 30 strecket nyligen)
Någon som känner en Mike Shinoda kopia? Ring mig

PS. slänger in min nuvarande bakgrundsbild, den är så ÄGANDE

tjiiiing ~

Plan 3

Jacob Lovén är inte bra för en ung kvinnas arma hjärta.
(Den där rösten.... sexual!)
Brush it off
Titta på den där kroppen, haraaaaam.

Skaffar jag mig en svennebanane då ska han bannemej se ut såhär.

Sticker

Äntligen hemma och jag ÄÄÄLSKAR Bodyslam!!!!!

Bodyslamp - Sticker (bästa låten på hela Kraam skivan). När ni kommer till refrängen fattar ni kanske varför jag avgudar den här låten.
När jag lyssnar på Sticker kan jag verkligen se ett vackert Thailand framför mig (trots att jag aldrig sett det på riktigt), en tom sandstrand (inga jävla svennar på min fantasistrand inte!), och sångaren Athiwara "Toon" Khongmalai med sitt meterlånga hår sitta i sanden och filosofera (konstig fantasi jag har va?)
Hursomhelst Sticker is tha shit och nu ska jag koppla av framför min guru Tyra Banks. Dagens avsnitt ska handla om hårstyling - me likey! Far iväg till frisören innan jobbet på fredag. Mamma hade hittat något nytt ställe på Brantingstorg (spenderade mycket tid vid Brantingstorg när jag bara var ett litet barn) som var värt att prova/pröva.
~ Later!
Toon, kort hår. Still beautiful.