Jap_

Flashback

Fick alldeles nyss tag på Yamas (nya/första) soloalbum "Loveless".

Konstig nostalgi-känsla av att lyssna på honom igen.

Dock bara hunnit lyssna på först spåret "Loveless". Är alldeles för trött för att ta mig igenom hela albumet, men hans röst är fenomenalt, skört vacker.

Har hållit mig borta från såväl japanskt drama som japansk musik.

Nu kommer det sakta tillbaka, det vackra språket som jag så ivrigt velat lära mig men som jag kanske inte riktigt haft tillräckligt med tålamod till.

Varje ord låter som om det kommer direkt från själen och för mig är det inget hårt samurai-språk, som den "manliga" delen av min familj så starkt anser att japanskan är.

Det är något sårbart, vackert, skört och underbart att förstå.

Poesins språk om du frågar mig.

Just nu: Yamashita Tomohisa - Loveless

Bbyoung!