Röd prick

Läs denna blogg Tokyo Heartbeat. Blir liiiite smått avis när jag läser den. Det får mig verkligen (!) att vilja åka tillbaka till Japan! Jag blir tokig. Tänk om jag kunde ta en tidsmaskin och åka tillbaka. ååååååh!

En plötslig Johnny's morgon...

...och med det en resa tillbaka till min tidigare ungdom. Det är något fint och oskuldsfullt, som att ingen kan förstöra den här bubblan med det här återbesöket, jag blir yngre igen och jag blir mitt gamla jag som kunde sitta i timmar och stirra på dessa människor jag aldrig träffat. Jag blir åter kär i NewS, KAT-TUN, Arashi, Kanjani8 och Question?, och igen hopplöst förälskad i Daijiro Yonemura (som förövrigt lämnade Johnny's -09 och som till min stora förvåning fan är 27 bast!! wtf!), och alla de andra. Dock känns det lite som barnarov att titta på Shounen Club. Det hela får mig att vilja resa tillbaka till Japan mer än någonsin! Hela känslan känns riktigt konstig, det är som att träffa en riktigt gammal vän igen och minnas att tiden tillsammans var en av de bästa i ens liv. Så känns det med Johnny's, jag var villkorslöst kär i den där världen i alla fall tre års tid. Hur många gånger lyssnade man inte på Arashis "We can make it" för att styrka sin dröm?
Det är något inombords som blivit glömt som nu får andas igen, som pånyttföds och kanske växer sig stark igen? Jag vet inte hur jag bättre ska beskriva den här lite underliga känslan jag inte känt på länge än så här. Kommer jag tillbaka till det rätta jaget? En sak är i alla fall säker, det blir utan tvekan till att synka en hel del Johnny's låtar på ipoden denna förmiddag.

Question? med Beautiful Mind

~ chu chu!

Pray for England

Usch det är mycket skit som har skakat vår värld i år, och 2011 har inte nått sitt slut än.
Katastrofer i Egypten, Libyen, Japan, Somalia, Norge och nu England. Det händer för mycket för att man inte ska bli orolig, känna den där klumpen i magen växa. Plötsligt känns mina fantasier och framtidsplaner så stora jämfört med vad som händer runt omkring mig.

Dear Mother Earth

Dear Mother Earth,
I wonder, are you upset?

I wonder, Mother Earth, as many do, is this your protest?
I wonder, Mother Earth, is this you putting your foot down,
saying "No."
I wonder, Mother Earth, do you wish to make your voice heard,
to make the people of your beloved planet listen for once.
I wonder so eagerly, Mother Earth, are you preparing us for what is to come, for what lies ahead, that this planet cannot take anymore pain and suffering from us.
I wonder, Mother Earth, if this is a wake-up call.
I wonder, will you ever forgive us for the wrongs we have made.
Maybe sometimes you wonder, Mother Earth, if the planet did not smile more when it had only animals to care for, animals not capable of making inventions, machines that would end the existence of your beloved Earth.
I wonder Mother Earth, I wonder if you can forgive me for displeasing you, for ruining what you so carefully built. I wonder...

Airplanes

Varför fick inte jag åka i detta flashiga flygplan för då? Varför? Varför?
Orättvisan finns då verkligen överallt, i alla delar av världens hörn.

Morgondagen

Imorgon blir det upp tidigt till arbetet. ............................ Åh jag är så trött efter passet.
Jag kände mig jäkligt duktig idag, inte alls trött och mesig som jag brukar känna mig. Good! Tummen upp.
Och jag såg att han tittade när jag klev in i salen, jag såg det. Jag vet att du tittar ditt lilla O. Kom fram istället för att bara glo. ;)

Hade trevlig dag idag, med dubbelpromenad och fika på det. Introducerade Max till lite olika dramaserier för hon tycker att det är på tiden att hon sätter sig in i den världen också lite granna. Vi började titta på Gokusen 2 tillsammans, en riktig klassiker. Vad mycket jag hade glömt om den, så mycket nostalgi jag känner när jag ser den.

Själv har jag börjat följa Nishikido Ryos senaste serie "Joker Yurusarezaru Sosakan" en polisserie. I LOVE japanska polisserier, de är både underhållande och smarta fall. Dock har denna serie lite enklare fall än vad exempelvis Galileo hade.
Hur som helst så gillar jag verkligen Ryo som Kenji Kedo, jag vet inte vad man kallar de för tillfället, de som tittar runt på platsen, samlar ihop föremålen etc. Vet inte riktigt om han undersöker kropparna också, men han spyr så fort han ser lik eller blod. Han är för underhållande.
Denna serie har en liten twist som jag gillar. När lagen inte låser in bovarna bakom gallret så ordnar Date Kazuyoshi när ingen ser. Han tar de till en plats dit ingen vet. Väldigt spännande.
Nej nu är jag verkligen SKIT trött, så hopp i säng snart. Jobbar bara till 13 imorgon, så det är väl skönt antar jag.
Det här inlägget blev ju som det blev också...

Nighty night

BANDAGE, färdigsedd

Jag ser om denna igen, inom snar framtid. Kanske redan ikväll. Jag fastnade verkligen för den på något konstigt vänster. Gillade dock inte slutet, även fast det gav mig tårar i ögonvrån, även fast det var väldigt vackert så stressade det mig verkligen. Jag ville ju att dem skulle ha fått träffa varandra mycket tidigare i slutet, och inte bara att hon sett honom utan att han sett henne också. Dem borde ha fått omfamna varandra igen. Ja, så borde det ha fått bli. Jag vill ha mer LANDS!!

Jag vet inte hur jag ska beskriva filmen, det känns som den gick för långsamt fram men ändå för fort. Kanske utelämnades många detaljer som man velat haft med? Det känns så. Därför vill jag se om den, för att se vad jag kan ha missat. Natsu's och Asako's kärlek var hur som helst väldigt konstig. Men jag älskade när han frågade hennes mamma, iförd långkalsonger, om han fick rå om hennes dotter, om han fick gifta sig med henne. Hon frågade om dem båda ungdomarna verkligen dejtade. Natsu sa självklart "ja" medan Asako sa "nej". Dem var menade för varandra på något konstigt sätt.

Kanske inte samma klass som NANA filmerna, men det är heller inte meningen att den ska vara som NANA. Den är verkligen inte kass, jag gillar den verkligen, den bjöd in mig till en annan värld som jag önskar att jag tillhörde.

MAJOR uppdatering: Grymt coolt. Asakos skolkamrat, som bjöd henne på LANDS koncert spelas av Anne Watanbe, lika med, Ken Watanabes dotter. Hur grymt är inte det?! Ken Watanabes dotter.... sjukt coolt!! Ville bara få det sagt.

With an unforgettable face

Jag har glömt hur vacker han är, och vare sig han är med eller utan KAT-TUN, så är han ändå Jin Akanishi, en underbar sångare med en egendomligt mysig röst.

PS. Jag kan nog lyssna ihjäl mig på Hatachi no sensou. Att se BANDAGE får mig att vilja fullfölja min innersta dröm. Jag tog genast upp gitarren när slutlåten rullade och började spela allt möjligt och jag inser att min röst inte är så kass som jag ibland tänker. Visst jag är ingen Whitney Houston, men jag är heller ingen Idol wannabe on tv. Jag vill bara slänga journalistik"karriären" åt sidan och kasta mig in i det okända, bara jag, gitarren och framtidsdrömmen. Jag vill vara äkta, så äkta att det skär i märgen.

Just nu: Hatachi no sensou - Y's edition -

BANDAGE

Ska försöka se denna film ikväll(/eftermiddag), om det nu inte blir bio med mamsen som hon vill :)

Uppdatering: Bara hunnit se halva. Men är förälskad i LANDS låt Hatachi no sensou. Har lite svårt för Jin i rollen som sångaren Natsu, inget fel på hans sångröst (såklart) men bara sättet han spelar Natsu på, som om han vore halvfull hela tiden. Där skulle Yama ha gjort rollen bättre. Ingen tvivel. Dock gillar jag bandet mellan Natsu och den unga Asako, vilket jag inte riktigt förstått mig på ännu.
Jin passar att spela badboy, men han kan skippa den tillskruvade knasbollsakten. Den klär honom inte, den får honom att framstå honom som en dålig skådespelare.
That's all for now. Dewa, oyasumi nasai!

Mind Shift

Hot release on October the 27th.










01. A-1

02. The Come Back

03. Catch me if you can

04. Surfer’s Paradise

05. Ongaku♬MUSIC

06. The Dub Dichotomy

07. Rays of Light

08. Dream

09. F.M.B!!

ANAN Magazine

Jag vill verkligen HA den här tidningen. Gruppbilden är så gorgeous!
Älskar verkligen Jiyong oppa's röda hår, som ett litet smultron! Dock måste Yongbae oppa sluta använda solglasögon överallt, vi vill se dina vackra ögon... Seung Hyun oppa's (TOP) ögon ska vi inte ens tala om, puppy featuring killer eyes! Gosh! Och Daesung-chingoo (same-age friend), har gått från pojke till man. Maknae Seungri, lyckas alltid överraska en med sin vuxna sida.

Countdown for the opening of Doraemon museum begins!

On September 3, a countdown signboard was set up at Kawasaki, Kanagawa Prefecture to mark the remaining days until the opening of a museum dedicated to the makers of Doraemon, Fujiko Fujio. The signboard is located in JR Noborito Station and took the form of Doraemon’s “Wherever Door” – the door that Doraemon used to go anywhere he wants.

The Fujiko Fujio Museum will be open to the public on September 2011, and will feature around 50,000 original drawings. Interestingly, other items used during the creative process – such as desks and pens – will also be displayed.

The museum is a 3-storey building and will include a mini theatre, a coffee shop and a roof garden ornamented by figures of Doraemon and other characters.until his death in 1996.

Och vad säger vi om detta?
- Go, go, gooooo ~ ^^

Artikel tagen från tokyohive.com

Dorama

Har tråkigt med min jävla träningsvärk som får mig att känna mig som en sjuk åttioåring. Så jag har suttit i soffan mesta delen av dagen och kollat på Saru Lock med Ichihara Hayato. Hur kan någon vara så snygg i grått hår? Denna serie är verkligen en av de mer udda och humoristiska serie jag sett. Liknar Kizurasu Cat's Eye på många sätt, minus baseballen.
Dock innehåller Saru Lock på tok för mycket sex fantasier från Saru och Yamamotos sida för att riktigt falla mig i smaken, det blir mkt unga tjejer i underkläder porr etc, men förutom det så är serien riktigt stört skön och de fyra huvudrollsinnehavarna är en underbar combo, i form av fyra barndomsvänner. Takaoka Souske spelar kvarterets cyklande polis som har en ständig förkärlek till den oslagbara Ritsuko spelad av vackra Ashina Sei. Ichihara Hayato är kvarterets berömde låssmed Sarumaru även kallad Saru som delar lya med porrgalne Yamamoto porträtterad av Watabe Gota. Tillsammans lyckas de alltid hamna bland brott de bara måste lösa!

Just nu: NEWS - Nantoka naru sa (fick låten på hjärnan bara sådär, helt otippat, sjunger tyst för mig själv: Kitto nantoka naru sa shinpai wa nai sa)

F*tta

Ganbare Nippon...
Ja det här var ju kul.... not.
Mitt hjärta gjorde volt på volt genom hela matchen. Höll tummarna, glömde andas, sket i om jag skrek för högt eller använde för många svordomar. Bad till Gud om lycka.
Men nej, allt förgäves.
Kände verkligen för Komano när han missade nätet under straffen. Hans tårar, mitt hjärta föll som en sten.
Hondas straffskott (my husband in dreams) var sjukt nonchalant och snyggt på en och samma gång.
Tack Japan, tack för att ni har funnits, ett så sjukt bra lag som jag utan svårigheter kunnat följa i VM. Matchen mot Danmark... herregud jag var inte tyst en minut!

Och grattis till Max som klarade teoriprovet idag!!!! ^^

Music

I like this

Jubeat Ripples

Hittade ett lagom coolt arkadspel när jag seglade in på en av Big Bang's många fansidor.

Jubeat Ripples heter det [uttalas YOU-BEAT] och är ett nytt rytm spel från Konami Digital Entertainment, som tydligen ska vara väldigt populärt i Japan. (Såg det dock inte när jag var där)

Vill gärna spela det, helst med Big Bang's Haru Haru.

En länk till videon som visar hur man spelar, sjukt stressigt! Snacka om att man måste ha snabba fingrar för det här.

Källa: http://ibigbang.wordpress.com/

Just nu: BIG BANG - 하루 하루

Jap_

Flashback

Fick alldeles nyss tag på Yamas (nya/första) soloalbum "Loveless".

Konstig nostalgi-känsla av att lyssna på honom igen.

Dock bara hunnit lyssna på först spåret "Loveless". Är alldeles för trött för att ta mig igenom hela albumet, men hans röst är fenomenalt, skört vacker.

Har hållit mig borta från såväl japanskt drama som japansk musik.

Nu kommer det sakta tillbaka, det vackra språket som jag så ivrigt velat lära mig men som jag kanske inte riktigt haft tillräckligt med tålamod till.

Varje ord låter som om det kommer direkt från själen och för mig är det inget hårt samurai-språk, som den "manliga" delen av min familj så starkt anser att japanskan är.

Det är något sårbart, vackert, skört och underbart att förstå.

Poesins språk om du frågar mig.

Just nu: Yamashita Tomohisa - Loveless

Bbyoung!