En plötslig Johnny's morgon...

...och med det en resa tillbaka till min tidigare ungdom. Det är något fint och oskuldsfullt, som att ingen kan förstöra den här bubblan med det här återbesöket, jag blir yngre igen och jag blir mitt gamla jag som kunde sitta i timmar och stirra på dessa människor jag aldrig träffat. Jag blir åter kär i NewS, KAT-TUN, Arashi, Kanjani8 och Question?, och igen hopplöst förälskad i Daijiro Yonemura (som förövrigt lämnade Johnny's -09 och som till min stora förvåning fan är 27 bast!! wtf!), och alla de andra. Dock känns det lite som barnarov att titta på Shounen Club. Det hela får mig att vilja resa tillbaka till Japan mer än någonsin! Hela känslan känns riktigt konstig, det är som att träffa en riktigt gammal vän igen och minnas att tiden tillsammans var en av de bästa i ens liv. Så känns det med Johnny's, jag var villkorslöst kär i den där världen i alla fall tre års tid. Hur många gånger lyssnade man inte på Arashis "We can make it" för att styrka sin dröm?
Det är något inombords som blivit glömt som nu får andas igen, som pånyttföds och kanske växer sig stark igen? Jag vet inte hur jag bättre ska beskriva den här lite underliga känslan jag inte känt på länge än så här. Kommer jag tillbaka till det rätta jaget? En sak är i alla fall säker, det blir utan tvekan till att synka en hel del Johnny's låtar på ipoden denna förmiddag.

Question? med Beautiful Mind

~ chu chu!

Airplanes

Varför fick inte jag åka i detta flashiga flygplan för då? Varför? Varför?
Orättvisan finns då verkligen överallt, i alla delar av världens hörn.

Morgondagen

Imorgon blir det upp tidigt till arbetet. ............................ Åh jag är så trött efter passet.
Jag kände mig jäkligt duktig idag, inte alls trött och mesig som jag brukar känna mig. Good! Tummen upp.
Och jag såg att han tittade när jag klev in i salen, jag såg det. Jag vet att du tittar ditt lilla O. Kom fram istället för att bara glo. ;)

Hade trevlig dag idag, med dubbelpromenad och fika på det. Introducerade Max till lite olika dramaserier för hon tycker att det är på tiden att hon sätter sig in i den världen också lite granna. Vi började titta på Gokusen 2 tillsammans, en riktig klassiker. Vad mycket jag hade glömt om den, så mycket nostalgi jag känner när jag ser den.

Själv har jag börjat följa Nishikido Ryos senaste serie "Joker Yurusarezaru Sosakan" en polisserie. I LOVE japanska polisserier, de är både underhållande och smarta fall. Dock har denna serie lite enklare fall än vad exempelvis Galileo hade.
Hur som helst så gillar jag verkligen Ryo som Kenji Kedo, jag vet inte vad man kallar de för tillfället, de som tittar runt på platsen, samlar ihop föremålen etc. Vet inte riktigt om han undersöker kropparna också, men han spyr så fort han ser lik eller blod. Han är för underhållande.
Denna serie har en liten twist som jag gillar. När lagen inte låser in bovarna bakom gallret så ordnar Date Kazuyoshi när ingen ser. Han tar de till en plats dit ingen vet. Väldigt spännande.
Nej nu är jag verkligen SKIT trött, så hopp i säng snart. Jobbar bara till 13 imorgon, så det är väl skönt antar jag.
Det här inlägget blev ju som det blev också...

Nighty night

BANDAGE, färdigsedd

Jag ser om denna igen, inom snar framtid. Kanske redan ikväll. Jag fastnade verkligen för den på något konstigt vänster. Gillade dock inte slutet, även fast det gav mig tårar i ögonvrån, även fast det var väldigt vackert så stressade det mig verkligen. Jag ville ju att dem skulle ha fått träffa varandra mycket tidigare i slutet, och inte bara att hon sett honom utan att han sett henne också. Dem borde ha fått omfamna varandra igen. Ja, så borde det ha fått bli. Jag vill ha mer LANDS!!

Jag vet inte hur jag ska beskriva filmen, det känns som den gick för långsamt fram men ändå för fort. Kanske utelämnades många detaljer som man velat haft med? Det känns så. Därför vill jag se om den, för att se vad jag kan ha missat. Natsu's och Asako's kärlek var hur som helst väldigt konstig. Men jag älskade när han frågade hennes mamma, iförd långkalsonger, om han fick rå om hennes dotter, om han fick gifta sig med henne. Hon frågade om dem båda ungdomarna verkligen dejtade. Natsu sa självklart "ja" medan Asako sa "nej". Dem var menade för varandra på något konstigt sätt.

Kanske inte samma klass som NANA filmerna, men det är heller inte meningen att den ska vara som NANA. Den är verkligen inte kass, jag gillar den verkligen, den bjöd in mig till en annan värld som jag önskar att jag tillhörde.

MAJOR uppdatering: Grymt coolt. Asakos skolkamrat, som bjöd henne på LANDS koncert spelas av Anne Watanbe, lika med, Ken Watanabes dotter. Hur grymt är inte det?! Ken Watanabes dotter.... sjukt coolt!! Ville bara få det sagt.

With an unforgettable face

Jag har glömt hur vacker han är, och vare sig han är med eller utan KAT-TUN, så är han ändå Jin Akanishi, en underbar sångare med en egendomligt mysig röst.

PS. Jag kan nog lyssna ihjäl mig på Hatachi no sensou. Att se BANDAGE får mig att vilja fullfölja min innersta dröm. Jag tog genast upp gitarren när slutlåten rullade och började spela allt möjligt och jag inser att min röst inte är så kass som jag ibland tänker. Visst jag är ingen Whitney Houston, men jag är heller ingen Idol wannabe on tv. Jag vill bara slänga journalistik"karriären" åt sidan och kasta mig in i det okända, bara jag, gitarren och framtidsdrömmen. Jag vill vara äkta, så äkta att det skär i märgen.

Just nu: Hatachi no sensou - Y's edition -

Ueto Aya and Morita Go end their 8-year relationship

CHOTTO MATTE CHOTTO MATTE!!! Stoppa pressarna!!!

WTF??!?!

Jag hade aldrig i min vildaste fantasi i en annan värld, en annan dimension kunnat ana detta. Ueto Aya + Morita Go = helt enkelt inte 1+1=2 för mig.
Sedan Challe så vänligt fått in mig i hela Johnny's svängen har jag haft en liten oskyldig förälskelse i Morita Go, han är ju så smexy.
Ueto Aya är min favoritskådespelerska när det kommer till japanskt drama.
Men att dessa två skulle ha något tillsammans och dessutom.. det har pågått i 8 långa år. Det går inte ihop i min skalle det gör verkligen inte det. Det är verkligen inte 1+1=2 för mig.
Känner mig lite lurad, för en sån här sak? No way, no chance... men ändå.. lite
Dock verkar det sorgligt hur det tog slut mellan de. Det verkade som båda ville ta det till altaret aka get married, men ingen av de kunde för sina diverse karriär. Ni vet Johnny boys och att stadga sig, går inte för sig, då tappar man ju sin popularitet BIG TIME. Jag förstår fansen, om GD skulle gifta sig, eller Tabi, eller hela BIG BANG... hmm vet inte riktigt hur jag skulle hantera det. De får gifta sig när de blir åttio, punkt slut. Yes, sometimes Im just a fangirl.

Med denna nyhet tackar jag för den 23:e sep. och lääääääääääängtar till att få sova som en jäkla gris, morgondagens ledighet till ära ^^

Jag minns gamla goda tider...

Med NEWS's Taiyou no Namida.
Det började med att jag satte igång att spela gitarr, visste inte vilken låt jag skulle ta, alla amerikanska sög, så det blev Remioromen's fina sangatsu no kokonoka, sedan konayuki (såklart) och sen ville jag spela Yui låtar med hade glömt hur låtarna går (gulp!) sen bara bläddrade jag i bärbara datorns (asiatiska) musikregister och fann en mapp med noggrannt utvalda NEWS låtar... mina ögon tåras när jag lyssnar på Taiyou no Namida (= solens tårar). Tänker på baktiden etc etc. Aigooo!! Jag måste sluta vara en sån Ang Ang!

Nu ska jag ta och minnas gamla NEWS dängor från förr och bara vila upp mig från förra veckans hårda arbete, jobbade nästan 10 timmar per dag (bara onsdagen ledig). Snacka om att jag känner mig värdig av ledigheten nu, jag uppskattar den mer nu efter allt slit.

Måste slänga in en bild på Bill och Sookie också. S till vänster och B till höger. Bjuder på en tjockis-bild som föreställer Bill som mamma lyckades ta.

Jap_

Flashback

Fick alldeles nyss tag på Yamas (nya/första) soloalbum "Loveless".

Konstig nostalgi-känsla av att lyssna på honom igen.

Dock bara hunnit lyssna på först spåret "Loveless". Är alldeles för trött för att ta mig igenom hela albumet, men hans röst är fenomenalt, skört vacker.

Har hållit mig borta från såväl japanskt drama som japansk musik.

Nu kommer det sakta tillbaka, det vackra språket som jag så ivrigt velat lära mig men som jag kanske inte riktigt haft tillräckligt med tålamod till.

Varje ord låter som om det kommer direkt från själen och för mig är det inget hårt samurai-språk, som den "manliga" delen av min familj så starkt anser att japanskan är.

Det är något sårbart, vackert, skört och underbart att förstå.

Poesins språk om du frågar mig.

Just nu: Yamashita Tomohisa - Loveless

Bbyoung!