onsdag 1 juni 2011
Död som bara en död fisk kan vara
Har haft studentfirande för lillebror och Markus idag. Gick väldigt fint. Under tiden som folk åt och hade sig bland myggen på baksidan rände jag runt i sandlådan på framsidan med fem kids som sprang åt alla olika håll. Det härliga med barn är att de säger vad de tycker, med ärlighet. "Vilka fula naglar." Säger Johan ena stunden för att de är svarta, nästa sekund vill han hålla min hand och vi spatserar från Bolandsskolan till Lennakatten där vi skulle möta upp Markus. Väl där kramar han mig och säger "Jag älskar dig Sara." Han är FYRA år och vet bara vad ärlighet är.
Hans lillebror Jacob 2 1/2 (?) år får frågan från mamma Nada om han tycker att jag är söt. Med en bestämd blick och ett lika bestämt tonfall brister han ut: JA! som att det vore en självklarhet.
Så vi har klättrat på tak till sandlådehuset, vi har släckt bränder i sandlådehuset, vi har bakat kakor av geggamojja, vi har lekt springare och kittlare (fastän Alma mest tyckte det lät som cyklare) vi kittlare gjorde planer om hur vi lättast skulle fånga springarna. Vi var ett team helt enkelt. Innan efterrätten hade jag faktiskt lovat barnaskaran att vi skulle gå och gunga, detta var förstås bara för att lyckas locka bort de från sandlådan på framsidan till studentfirandet på baksidan. Ibland får man göra uppoffringar. Efter fikat tog vi oss till gungorna. Jacob blev så klart utan gunga. Vem fan sätter bara upp 3 gungor, när det obviously finns plats för fyra och han skulle självklart INTE gunga i bebisgungan för han var minsann ingen bebis. Osv osv, så fortsatte min dag, från ca. 12-14 + 16.30 - 21.00. Nu är jag astrött och ska gå till sängs för det är jag värd.
See you later alligator. Slänger upp en före och efterbild också. Ni fattar nog vilken som är vilken.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar