Gli och glä, de senaste två veckorna har sömnen varit pissigt dålig, somnat alldeles för sent och inte fått sova ut på morgnarna. Paniken i bröstet växer, framtidstänket går som ett virrvarr i hjärnan på mig. Hatar den där isande panikkänslan. Jävla skit att det ska vara så tungt. Vill inte tänka på det dåliga, vill inte tänka på att min framtid inte kommer formas som jag vill att den ska formas. Känner att jag snart får ge upp om mina Spanien tankar och det gör verkligen ont, jobbiga jävla tårar och skit. Fan, jag vill inte... stressen stressen stressen, jag vill bara sväva bort till något annat, en annan plats men jag vill få leva inte gå under. Känns som jag klättrar men berget bara rasar. Vill bara få somna så att det blir dag så att jag slipper de här känslorna. Vill bara flyga men jag har ingen vind. Fan..
För er som undrar,
ingen kanske riktigt förstår anledning till varför jag tycker om att titta på fotboll. Det är för att det får mig att glömma alla bekymmer, jag dras med till något helt annat ett tag, inget allvar, bara ren glädje och hög puls. Jag älskar den känslan. Kan inte fatta att det är fotbollen som bla. lockar mig till Spanien. Är det här verkligen jag?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar