En sån där dilemma vecka

Shiiiiit plötsligt blir andra veckan i november värsta speedad. Det började med att jag ville hjälpa min kusin att se efter behandlingshemskusinen (va hemskt det låter!) just den veckan för att min faster åker utomlands och behandlingshemskusinen inte får vara all alone för att då kan det hända dumma grejer. Jag tyckte då att min kusin inte skulle behöva vara ensam med henne ute i skogen på ett berg där jag spenderat mycket av mitt unga liv så jag erbjöd mig att hjälpa till. Vi kan säga att jag bjöd in mig själv att bo där några dagar.
Sen fick jag frågan om jag vill hjälpa min andra kusin inne i stan med hans två underbara barn två kvällar mitt i den veckan också. Så klart kan jag inte säga nej! Speciellt inte när jag lovat de att de kan fråga mig om barnvaktssittande för att det ska underlätta för de. Så, kommer jag ta mig ut till Gottsunda kyliga november kvällar...? Dam dam. Jag kommer fan inte våga gå från lägenheten till busshållplatsen själv :P haha

Sen mitt i smeten har jag ett fjuttigt morgonpass på boendet, ett sånt där pass som egentligen inte ger några riktiga stålar. Funderar faktiskt att säga ifrån till det passet. De får säkert in någon annan.
Och mitt upp i alltihopa kommer jag på att jag måste plugga till min engelska omtenta! Shiiit vart tar all tid vägen?


Men in the end, vad gör man inte för familjen man älskar?