Dilemma

Vad vore livet utan sitt x-antal dilemman? Det är väl det som största delen av våra liv går ut på att hela tiden lösa dessa förbaskade dilemman, inte sant? För det mest innehåller dessa dilemman oftast hinder, dessa ska göra det svårare att lösa dilemmat. I mitt fall är detta hinder pengar och tid. Och mitt dilemma? Att hälsa på Michelle som jag lärde känna under min tid i Barcelona. Hon är som en syster till mig. Och där borta i varmare breddgrader var hon mitt enda riktiga stöd och jag hennes. Medan de flesta jag lärde känna mer än sällan var på gränsen till barnsliga, alkoholälskande och där den så kallade vänskapen blev för ytlig, förstod Michelle verkligen vad jag menad, när jag kände mig utanför, när jag inte hade någon att prata med. Hon räddade mig där borta.
Då till mitt dilemma. Jag vill så gärna hälsa på henne i Barcelona nu i vår, hon bor fortfarande kvar där eftersom hennes döttrar inte har slutat skolan där ännu. I juli åker hon nämligen tillbaka till USA. Grejen är då den att under min tid i Barcelona frågade hon mig om jag inte skulle vilja hälsa på henne i USA (om jag inte minns fel bor hon i Kalifornien). Hon berättade vad vi kunde hitta på. Göra en road trip, åka till vackra naturreservat. Tänk er! Tänk er vad häftigt. Dilemmat nu är att jag känner att jag har nästan lovat henne att jag ska hälsa på henne nu i vår i Barcelona. Men jag är väldigt skeptisk till om jag kommer kunna ha råd med båda dessa resor, den till USA skulle så klart inte ske nu i vår utan senare på året.
Jag har inte möjlighet att jobba som en tok just nu, skolan tar min tid och jobbet har inte behövt mig så mycket.
Det som jag tror spelar in ännu mer med att jag känner nästan ett tvång att åka till Barcelona nu i vår är för att jag vet hur ensam Michelle är där borta. Jag skulle känna mig taskigt om jag inte åkte och hälsa på henne.

Dilemman... blir snurrig av att skriva detta inlägg.
En tur-och-retur weekend till Barcelona i juni kostar strax under 2000:-, en tur-och-retur till Kalifornien i 2 veckor kostar strax under 1000:-. Båda gångerna får jag bo gratis hos Michelle och hennes familj. Vilket ju är ett plus.

Men skulle det inte vara häftigast att åka till USA? The land of dreams. Och Kalifornien dessutom. The OC hallå!
I detta skede, med mitt politiska pluggande känns just nu en resa till Barcelona omöjlig. Men jag ska heller aldrig säga aldrig. För skulle jag få ihop 4000:- och ledig tid i schemat skulle jag ju kunna åka hur lätt som helst. Hua hua, med allt detta planerande känner jag mig som proletär fastkedjad av bourgeoisien.

Jag känner så här också, att jag känner en person som bor i USA, varför då inte ta chansen att kunna åka dit? När skulle jag annars åka dit? Och Barcelona kan man ju besöka när som helst för en weekend!! 

Ska försöka träna nu innan lunch-dags. Ugh, sånt här får mig verkligen att inte kunna fokusera på mina studier vilket jag verkligen vill!!

PS. Extra dilemma... har ju lovat mamma att åka till London över en helg i höst också... haha the dilemmas just keep coming!