Dagens

Idag har jag väl gjort som alla andra dagar de senaste 2 1/2 veckorna, pluggat! Det var nämligen dag D för att göra första uppdraget på kursen. Nu är det över, tack Gud, tyckte jag fick till bra svar också. Tänker inte prata något mer om det för det sög kraften ur mig. Satt till 22.00 typ, sen kände jag nej nu är det nog.
Nu lyssnar jag på live musik från underbare Ali Zafar, sångaren som blev modell som blev skådespelare, fantastiskt :P haha
Jo hämtade ut mitt nya ID-kort också, såg helt keff ut, nya design också vilket gör det jättesvårt att se hur jag egentligen ser ut på fotot. Mycket skumt. Sen gick jag i affärer med min kraxande mamma. Köpte nytt torr schampo som jag suktat efter. Batiste heter märket, billigare än Björn Axén och minst lika bra vilket min plånbok tackar för. Valde körsbärsdoft, på gränsen till sötsliskig, men jag gillar den.
Dags att hoppa i kojs, ska göra lite fint i mitt kaos rum imorgon och förhoppningsvis hinna göra kebabspetten innan jag trampar iväg till jobbet. Längtar till kvällen när jag slutar och får träffa en del av min älskade släkt, som säkert är helt utslagna vid den tiden.

Åh imorgon kväll spelar Tyskland!! I'm so excited, and I just can't hide it, och på lördag är det Spanien också. Uhlala.
God natt.

Jag var i Indien i natt...

... och det var andetagande vackert.
Först var jag gäst i ett väldigt stort hus där ingen tycktes se mig, jag liksom bara svävade omkring. Alla rum var stora och öppna.
Jag minns det väldiga allrummet med den tjocka fadern, sen hur tonårssonen tog sig upp i rummet högst upp i huset, det var verkligen en hel del våningar och trappan var lång. Jag minns fortfarande hur det såg ut när "vi" klev in, då jag såg allt genom sonens ögon, rummet var så vackert, ett sagorum med färggranna kuddar, svart sänghimmel. Han satte sig på golvet bland de vackert tygklädda stolarna och jag kände att han var ledsen. Hans mamma hade varit fängslad i ett annat land i 3 månader och ingen visste när hon få komma hem. Hennes tre hundar kommer in i rummet och han blir glad över att se de, håller om de, de förstår honom, förstår att han är ledsen. Jag ser allting som att jag är ovanför honom och sen vaknar jag av väckarklockan och allting försvinner och jag gråter nästan för att jag inte vill lämna den där vackra platsen.
Det var som att jag var med i en Bollywoodfilm, en indisk saga som jag inte ville släppa taget om. Jag ville veta mer, jag ville uppleva mer, jag ville veta slutet.

Nu vill jag inte annat än att skriva ner allting, men vad finns det egentligen? En massa färggranna rum och en saknad mor?
Det finns knappt något att bygga på.
Jag känner bara en sån enorm saknad och vill så gärna få återvända, men det känns hopplöst, orättvist att jag inte kommer få göra det.

The Dream

Vilken underbar röst hon har, Swati Natekar.
Lyssna bara på denna låt, Khwaab skriven och komponerad av Niraj Chag, framförd av Swati Natekar.
Finns med på den älskvärda samlingsskivan över Indisk musik som heter Putumayo Presents - India-2009. Hela skivan är förövrigt otroligt vacker och stillsam. Perfekt för en stressad själ.