Stress, stress, stress...

... över att jag inte "får" jobba. Har jobbat en gång i veckan än så länge den här månaden vilket suger något otroligt. Jag måste verkligen jobba nu alltså, jag MÅSTE få ihop de där pengarna så att jag kan åka i höst annars kan jag lika gärna ställa in allting. Blir så arg på en av mina gruppbostäder då personalen där, inte alla men vissa, ger jobb först och främst till de vikarier som bor hemifrån = verkligen behöver pengar till hyran annars går det inte ihop sig, och folk som pluggar. Jag blir bara så jäkla sur på de. Jag bor väl inte hemma för att det är kul, alltid, och jag jobbar heller inte på det där stället för att det är det bästa jag vet, suck. Jag jobbar för att få pengar.
Usch, det hänger på månaderna maj och juni. Det är då jag måste få jobba järnet av mig, efter det är för sent att betala med juli lönen som kommer i slutet av augusti eftersom jag åker precis i början av september. Alltså, jag stressar sönder mig pga detta. Väldigt psykiskt jobbigt. Det känns helt sjukt, jag har två ställen att jobba på, men får ändå jobba som att jag hade typ, ett halvt? Det räcker inte långt alls. Förutom den här stressen blir jag även trött och lat av att inte göra något, även fast jag är produktiv i mitt skrivande och tränande och pluggande inför hösten så blir det ändå mycket dö tid med serier som Full House och Grimm. Det är inte kul, det känns meningslöst.
Psykiskt stress tar kål på en, särskilt i samband med jävla mens.

... :(

Nära, men inte tillräckligt nära än

Kommer på mig själv med att flera gånger under de senaste dagarna/veckorna (?) börja tänka på vad som ska packas ned, vad som ska och inte ska tas med eftersom att det är ganska mycket som nog behövs tas med men så slås jag av att "nej men det är ju för långt kvar för att börja packa ännu."

 

Jag är exalterad samtidigt som jag är superduper nervös och hoppas allting går rätt. Wiihiii!

Chefens ord: Nej men då har du ju strand mitt i stan.
Kollegan: VA?! Strand i stan?!

Haha! lol

Vill ha

FIIIIIIIN!


Ska på mitt "studievägledarmöte" imorgon på CVL kl13. Börjar bli lite nervös nu. Det ska ta en timme ungefär. Hoppas det blir positivt, att den studievägledare jag får prata med förstår vad jag vill. Det handlar ju trots allt om min framtid här! Helluuuu...


Ska gå och sova nu, gick ju hyfsat att jobba i Vattholma ikväll ändå.

Livet

Jag gråter för olyckan i Ryssland. När jag ser minnesceremonin på viasat hockey, direktsänt så blir det en annan sak. Plötsligt gör det ondare i hjärtat av att se bilderna på de döda spelarna uppradade på isen medan två andra lag ur samma liga minns sina döda kollegor, vänner, rivaler. Det tar mer att se alla människor som är involverade än när UNT skriver att Stefan Liv har dött. Det gör ont att se hur unga spelarna var. Tänk så lätt livet bara kan ryckas ifrån än, eller hur lätt det kan förstöras. Vi kommer aldrig tillbaka, det finns ingen återfödelse eller återuppståndelse som Jesus gjorde. Vi lever i nuet och måste börja göra det oftare, vi kan inte bara tänka på framtiden, vi kommer aldrig komma till framtiden för den finns alltid så långt bort.
Jag gråter med de sörjande spelarna som mist sina egna och jag tänker på ett dokument jag hittade på gamla datorn idag. Ett dagboks dokument från högstadietiden, jag klagade på skolan och längst ner hade jag skrivit att vi skulle åka och hälsa på farmor för hon är sjuk. Jag skulle köpa något fint till henne för att jag hade 150 spänn. Jag vill ha tillbaka farmor för hon var en av de finaste på jorden och när jag tänker på henne börjar jag gråta. Jag hälsade på mormor och morfar i Knivsta i helgen, och inte ovanligt nog tittade vi på gamla kort och så dök farmor upp och mormor sa: Jag saknar Dagmar så mycket, hon borde fått varit med längre. Och jag började nästan gråta när hon sa så. Jag kan knappt nämna farmor utan att börjar darra på läppen. Vi får inte tillbaka de som gått vidare men vi kan minnas de som det finaste vi någonsin haft. Jag tänker leva mer i nuet och njuta av det jag har istället för att börja tänka på vad jag ska döpa mina barn till.

Vill bara avsluta med det här som bara får en att inse hur fina vi människor kan vara: It was announced by KHL president Alexander Medvedev that a draft will be made to create a new Lokomotiv Yaroslavl team. Every other team in the league will volunteer up to 3 players, which will create a pool of 40 to 45 players for Lokomotiv to pick from. Additionally, 5 players will be promoted from Lokomotiv's youth team.

:'( Catalunya please embrace me

Idag är en sån dag, idag är en sån där pissig dag. Har velat över om jag ska komma på registreringen/uppropet till min halvfarts spanska kurs eller inte, men upptäckte idag på skolans hemsida att detta skedde igår kväll... För det andra så vet jag inte ens om jag verkligen blev antagen till kursen eller inte. Jag börjar också sakta men säkert ge upp drömmarna om att få/kunna plugga i Spanien och jag skojar inte när jag säger att jag gråter av att erkänna det. Det gör verkligen ont, jag vill komma bort, jag vill få göra mitt äventyr, leva mitt liv, ska jag inte få göra det? Sitter och tittar språkkurser i Barcelona men varför kostar de nästan multum? Jag blir så ledsen, arg, förbannad och så ska jag jobba idag..... pissigt, allt känns pissigt. Ta mig bara bort härifrån! Jag måste få åka till Barcelona i år, jag hoppas pappa och jag kan boka varsin paketresa inklusive hotellrum, flyg och matchbiljett. Jag måste få komma till det jag drömmer om, jag måste få se det innan jag ger upp totalt, jag bara måste få se det.

Nu när min arbetskollega Julia har kommit in på sitt uni. i sista minuten blev allt som en tickande väckarklocka för mig. Jag vill studera, det har jag vetat länge, och jag vet vad jag vill bli, men jag vet inte vart jag vill läsa, eller snarare på vilken skola jag vill läsa. Jag vill inte fastna i gråa Sverige, med alla gråa människor, jag vill längre bort, jag vill prova mina vingar i Spanien, jag vill till ett land jag aldrig mött, jag vill möta det landet, jag vill verkligen men varför kan jag då tänka mig att plugga i Norrland?! Jag ska inte till Norrland jag ska till Spanien! Jag hör inte hemma i mitt modersland, jag känner det varenda dag.
Det blir bara värre av att folk på jobbet frågar vad jag ska göra i höst, alltid samma fråga varje halvår. Vad ska du göra nu då? öhm kanske jobba här? vad ska du själv göra? ibland klarar jag inte av att tänka på min framtid, ibland är det det bästa som finns att tänka på.
Fan någon, ge mig ett jobb på barcatv bara så är jag nöjd.

Nu, snart, nära

Hoppas kunna förändra mitt liv inom en snarare framtid. Är less på det här jobbet nu, Julia och jag har lyckats peppa varandra nu när vi känt likadant och nu så flyttar hon upp till Skellefteå och jag känner att nu, nu jäklar måste något förändras, så jag smider vidare på mina planer. Än är det inte för sent.

KOL

Började tänka för mycket på min (förhoppningsvisa) framtid i Spanien och blev lite skakig i kroppen, sådär när man inte vet vart man ska ta vägen, usch. Så nu ligger jag här i sängen och varvar ner med Kings of Leons debutplatta i bakgrunden. De spelade live på MTV nyss så jag blev sugen på att lyssna på skivan. Calebs raspiga röst gör mig väldigt lugn.
Usch jag ska verkligen försöka förstora upp allting hela tiden, ner på jorden vill försöka skriva på min svenska novell, vill verkligen ska verkligen försöka!

Peace and out

Gulp!

Har tagit kontakt med Madrid skolan via mejl...
Det finns en möjlighet att plugga där som internationell student!
Jag är i ett blandat tillstånd... vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. Är jag på väg mot min framtid nu? Jag skojar inte när jag säger att jag skakar i hela kroppen.
Det enda negativa är att jag måste lära mig spanska. Eller det är ju inte direkt NEGATIVT, Jag VILL lära mig spanska, det är ju ett så otroligt vackert språk! Es una lengua hermosa! / És una llengua bella! Men det kan ta lång tid och det kan ta kort tid att lära sig ett språk. Lite tur har jag som har ett språköra. Me encantan todos los idiomas.
Ska jag ta på mig ett så här stort projekt? Fan jag kunde ha lärt mig spanska på de här två åren som jag jobbat. guuush det suger att veta, men va fasiken, det hade jag inte kunnat veta då att jag skulle försöka ta mig an en spansk skola några år senare.
Shit happens.

Jag måste tygla mig, får inte göra allt det här för stort som min mamma säger. Då blir jag bara besviken om det inte funkar.

Utbildningar

Sitter och tittar bland utbildningar fastän jag borde läsa klart min bok...
Hjärtat går i 180! Livrädd.
Kollade hur det ligger till i Spanien, men där får jag inget studiestöd, va fan, betyder det att jag kan eller INTE kan ta lån för att studera? somebody help me! Vad jag menar är, studiestöd, menar de att man inte kan ta lån från csn då, eller att man inte får studiebidrag, men kan söka om lån? Im confused.
Australien har ju också sina utbildningar, aningen fler skolor än Spanien har, men Australien har inte Camp Nou eller några spanska män :P (lol, this is me in a bubble)
Dock kan jag få studiestöd till de australiensiska skolorna.
what to do, what to do?
Vill ha en grym journalistik utbildning, men samtidigt trivas i det land jag hamnar i. Skulle vara ur-fett att lära sig spanska också! aaaah what to do, what to do? Im going crazy!

Tell the truth, drop the lies

Jag sitter och tittar på den fantastiske journalisten John Pilger's verk The war you don't see där han visar sanningen med stor -krigen som USA tagit del av och hur journalisterna som rapporterat kring krigen aldrig sagt den rätta sanningen utan istället publicerat det som Pentagon och militären ville visa omvärlden. Igen visar det säg att USA regering inte är något annat än en grupp skjutgalna människor.
Det är motbjudande och vidrigt att se och jag skulle inte kunna tänka mig att jobba som journalist i USA.

Det är dokumentärer som dessa som får mig att börja hoppas ännu mer på en karriär som journalist. Grävande efter den rätta sanningen, vara en röst för de som inte har någon.
Drömmer bort mig lite att jag typ skriver artiklar till den australiensiska tidningen Green Left Weekly eller gör viktiga, gripande dokumentärer i annorlunda länder.

Just nu: Sami Yusuf - Make me strong i bakgrunden

SOLEN :D

Solen sken så vackert på morgonen idag att jag kvickt bestämde mig för att ta en sväng runt kyrkan.
Hade önskat mig finsällskap av min kära vän Max, men nu när tösabiten är i Lund får jag vandra på egen hand.
Solen slutade aldrig att skina, så jag satte mig på verandan i gungstolen och lapade i mig av det goda. (Man ska INTE sitta skräddarsits i en gungstol, det är livsfarligt!) Läste Harry Potter som planerat, den där Mr.Weasly han är mig en riktig lustigkurre.



Jag gillar inte att skriva om denna upp och nervända höstdepression/epidemi jag slagits av, men jag måste få ur det hela ur mitt system, som lider till fullo utan skavsår eller dylikt...
När jag blivit höstdeprimerad ringer jobbet som tokar. JOBBIGT! (Dock svarar jag aldrig) Jag har mobilen avstängd för att jag vill vara ifred, inte bli störd, få grubbla (vilket min mamma inte riktigt är ett fan av, det där med grubblandet) och varje gång jag sätter på den ploppar det upp meddelanden om att de ringt. Det stressar mig. Visst, jag är otroligt tacksam att jag har TVÅ jobb men jag vill liksom vidare... Just nu vill jag bara vara ifred, vara lite hemmasjuk. Sitta med en bok, varva ner (dock inte för mkt).
Usch, jag gillar inte hur jag framställer mig själv som en deprimerad person eftersom jag egentligen inte är det men nu när min värld vänts upp och ner.


Mina planer har totalförändrats. Men kanske är det inte meningen att jag ska dit jag trodde, kanske för ödet mig till en annan plats, i ett annat land, med ett annat språk.

På fredag är det slut på hemmasittandet (missar Gossip Girl!!!) då jag måste pallra mig in till stan för att knega ihop lite cash. Mellan kl.11-20. Stannar kvar lite längre eftersom det är onödigt att komma allt för tidigt till centralen, speciellt i det läskiga mörkret (spooky), bussen går 21.05. Sist jag gick hem från jobbet gick jag förbi en pågående fotbollsmatch, det lyste så hemtrevligt från planen. Det värmde i hjärtat och jag blev inte alls lika rädd.)

På lördag ska jag och mamma in till stan för att gå på bio (En ledtråd: Stig...) och spisa på resturang, hel mysigt ^^ Det var länge sen jag och mamma hittade på något så här storslaget! Det blir inte Harry Potter (igen) för min mamma gillar inte Harry Potter eller någon fantasy överhuvudtaget för den delen. Så vill jag se mer av Harry och gänget jag får antingen gå ensam vid något annat tillfälle, eller helt enkelt (galet nog) vänta tills filmen kommer på DVD... :O

Lyssnar just nu på: Apocalyptica (ft. Ville & Lauri) - Bittersweet
Skriver just nu på: Buckskin Ranch

xo xo ;)

Framtiden är ett enda stort frågetecken

Det känns lite dystert just nu. Jag grubblar på tok för mycket över stora och små saker.

Det var aldrig tänkt att framtiden skulle se så ensam ut. Att jag ska bli den som blir kvar. Jag vill också ta ett steg framåt men nu känns allt så pissigt. Att kunna fokusera mig på någonting alls känns helt lönlöst. (Märkte det starkt på boxningen igår *morr*.)

Jag vill kunna tacka ja varje gång de ringer och frågar om jag kan jobba, men jag orkar inte ringa tillbaka när jag ser de missade samtalen på displayen. Jag orkar inte mentalt.

Jag brukar inte känna mig så här men det är något jag är rädd för. Att bli ensam kvar.

Jag funderar starkt på att bara ansöka om jobb på Cottonwood Ranch nästa år.

http://www.cottonwoodguestranch.com/

Vill bara komma iväg till friheten på öppna fält, känna vinden dra i håret känna hästens fyra hovar dundra under mig. Jag vill se vildhästarna (naturens vackraste skapelse), besöka de infödda amerikanerna (indianerna - hatar att använda det ordet förresten) på reservaten. Jag har alltid drömt om att få tillbringa en del av mitt liv på just en sån här plats. Det är rancherna och country musiken som drar mig till USA. Inget Hollywood för mig tack.

Vem vet, kanske blir jag grymt förälskade och bestämmer mig för att gifta mig med en cowboy?

Framtiden är ett enda stort frågetecken :)

Nu ska jag pallra mig i säng, imorgon är ännu en dag att vakna upp till. Kanske tar mig en joggingtur, det brukar så igång mina tankar. Sedan läsa vidare på Harry Potter (jag älskar J.K. Rowling - hon är en fenomenal författare, önskar att jag kan bli som henne!), och skriva lite på alla sagor som ligger på lur på datorn, har tre på gång för tillfället (försöker alltid ta fram författaren i mig, minst två gånger om dagen).

Nej, tack för mig.

God natt